Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individen upptäcker sig själv, av professor John Landquist - Pubertetens jagupptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individen upptäcker sig själv
25
förflutna på detta sätt får självständigt intresse. Eller
individen fördjupar sig i obestämda drömmar om sin framtid.
Alltid inträffa tillfällen, då han tänker över sitt nuvarande
beteende och sin nuvarande omgivning. Han kritiserar dem
båda och inte minst sig själv, och denna självanalys brukar då
resultera i att han fattar föresatser att bättra sitt uppförande.
Det är nämligen nu första gången i livet individen för sig
uppställer självständiga moraliska grundsatser, medan han
förut lydde för att vara uppfostraren till behag eller såsom
en medlem i scoutrörelsen eller andra föreningar anslöt sig
till föreskrivna regler. Eller den unge försj unker i stämningar
som naturen inger. Ett vackert exempel på en sådan
kontem-plation ger denna anteckning av en ung flicka: »Vårafton,
bladen ha slagit ut. Tystnad. Glädje att känna livet, att känna
att jag är med däri. Det förhärskande: tystnad, melankoli så
man ville gråta men som till en viss grad ändå alltid vänder
sig till glädje. Melankoli att bara vara sig själv, att inte vara
allt. Glädje att vara till.»
Denna meditation är karakteristisk för åldern, såvitt den
unge eljes ger sig tid till rofylld kontemplation. Den
ungdomliga melankolien däri antyder obrukade krafter till
hängivenhet.
Denna ungdomliga kontemplation utgör den psykiska
grunden för det estetiska intresset och till det konstnärliga
skapandet. Också detta mänsklighetens anlag slår sålunda ut
under denna ungdomstid. En genial förstoring och tillika
förklaring av den ungdomliga kontemplativa hållningen till
världen finner man i filosofen Schopenhauers verk: både i dess
egen stämning och i dess inspirerade tolkning av den
konstnärliga åskådningen, vilken han kallade världens rena spegel
och som befriar från trältjänsten under begären. Men också
Schopenhauers pessimism är en förstoring av den ungdomliga
melankolien, man kunde kalla den en förlängd pubertet. Ty
det ligger nära till hands för ungdomen, som ännu ej prövat
världen, både att frukta den och att på förhand känna
resignation, emedan man finner sig utestängd. Schopenhauer är
både med sin kontemplation och sin melankoli den
ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
