Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individen upptäcker sig själv, av professor John Landquist - Pubertetens jagupptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 John Landquist
ligaste av filosofer. Därför har han också gjort intryck på
unga i alla länder.
Det finnes två kontemplationens huvudtider i
människolivet: ungdomen och ålderdomen. Men för den unges
kontem-plation är världen färgrikare och mer lockande än för den
åldrande. För båda är den hemlighetsfull, men
hemlighetsfullheten ligger mera på ytan redan i dagrarnas spel för den
unge och har dragit sig djupare tillbaka i bakgrunden för den
gamle.
Den första förälskelsen är vidare en av de stora
utvecklings-faktorerna för individen. Den drar honom ur barndomens
självförnöjda ro och ger hans uppfattning av en annan
människa en hittills okänd tyngd. Föremålet väcker en rad förut
obekanta känslor: längtan, ömhet, strävan att bli värd den
älskade. Det inspirerar som ideal eller föremål för längtan ett
flertal känslor och strävanden: varje släktled upprepar i nya
variationer den platonska Eros historia, som från begär till
den sköna kroppen går till kärlek till den sköna själen och
vidare till idelivet. En Tomas-Lackhistoria av Ludvig
Nordström, »Det eviga ljuset», skildrar på ett karakteristiskt
sätt detta uppvaknande av en ny värld inom jaget, som
den första kärleken medför. Gymnasisten Tomas Lack
går en marsmiddag vid halvfyratiden ned från läroverket.
Vårsolen stod i väster och flammade över staden och molnen
själva tycktes honom »som utstrålningar av denna sol, som
dess fingrar, så att en gudahand var sträckt över staden,
smekande allt». Mitt i solflödet gick framför honom Ida Skedin,
en skolflicka som kom från flickskolan:
I hennes vitblonda hår sken denna sol som en gloria och i
detsamma vände hon sig om, såg på Tomas med sina himmelsblå
ögon och hon gjorde vad hon aldrig förut gjort. Hon stannade,
log och sade: »God dag, Tomas Lack! Få vi sällskap hem?»
Tomas kände i detta ögonblick vad han aldrig anat: att något
fanns inom honom, att en besynnerlig värld fanns inom honom,
som levat sitt eget lilla liv bortom hans tanke. Och han kände,
en sekund, att den märkvärdiga världen inom honom var en
värld, en oändlig värld, helt enkelt av kärlekslängtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
