Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individen upptäcker sig själv, av professor John Landquist - Självkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individen upptäcker sig själv
31
har Ludvid Klages i sitt arbete »Der Geist als Wiedersacher
der Seele» hävdat, att reflexionen och viljan, gemensamt
kallade der Geist, upplösa det omedelbara hela och lyckliga liv,
som föres av den vegeterande, begärande och intuitiva
livsprincipen, kallad själen. Denna klagan över reflexionens
lycko- och kraftstjälande verkan och dess egenskap av
ålders-symtom förekommer framför allt hos författare, som känna
sig utestängda från omedelbart samliv med natur och
människor och som lida av för mycken reflexion. Denna hyllning
av omedelbarheten är ett uttryck av längtan hos den som
saknar den, en romantisk skönmålning av det naturliga
människolivet från den som står utanför det. Men dessa
omedelbarhetens romantiker ha regelbundet råkat ut för ett misstag
i sin förklaring av reflexionens plats och roll. De ha förväxlat
orsak och verkan rörande reflexionen. Den ensidigt
verksamma reflexionen är icke en orsak till fjärmandet från livet
utan tvärtom en verkan av, kanske också ett
kompensations-fenomen för ett fjärmande från livet, som redan av annat skäl
ägt rum. Nietzsches sjuklighet fjärmade honom från det
naturliga mänskliga arbets- och kärlekslivet och drev honom
till reflexionen, men reflexionen var icke någon orsak till att
han fjärmades från livet.
Överhuvud är den överdrivna självanalysen liksom
hyper-kritisk inställning i allmänhet ett symtom på en svaghet eller
tvekan, som redan förefinnes i känslo- och viljelivet.
Analysens överdrift, som tyckes döda handlingskraften, är en
verkan, inte en orsak. Den hyperkritiska inställningen hos
ungdom, vare sig i form av självkritik eller kritik av andra, är
ett uttryck för dess egen inre ovisshet. Det händer ungdom,
som är ensam och icke av några plikter drives till handling,
att den spinner in sig i sig själv och i brist på övning vid
handling och erfarenhet av framgång, som följer därmed, mister
självförtroende. Det kan hända de bästa. Erik Gustaf Gei jer,
som i sina senare år står för svenskarna som en förebild av
själshälsa, säger om sig själv som ung, att ingen har i högre
grad än han saknat självförtroende, och att han i enstaka
stunder kände en stämning, som närmade sig förtvivlan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
