Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individen upptäcker sig själv, av professor John Landquist - Självkännedom - Den psykologiska kunskapens gränser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individen upptäcker sig själv 37
självupptagne har svårt att behärska sig, då han alltid blott
kan se sina egna anspråks överväldigande rättmätighet. Men
behaget med den som äger kritisk självkännedom är hans
Jbehärskning och hans öppna och sociala sinnelag. Ty att ha
lärt känna sig själv, det betyder att ha dämpat jagets anspråk,
att ha insett dess mått och gränser. Det medför böjelsen att
låta andra gälla bredvid sig själv. Den självkritiske upptäcker
att andra jag och deras verk ofta äro intressantare än det
egna jaget och dess prestationer.
Den psykologiska kunskapens gränser.
Rubriken på denna uppsats: »Individen upptäcker sig
själv», väcker en fråga. Den tycks förutsätta, att den psykiska
individen finns till, innan den upptäckt sig själv. Ja, i viss
utsträckning är det så, även om intelligensen och den
målmedvetna viljan spela en stor roll för personlighetens vidare
utformande. Vi stå här inför gränserna av vår kunskap. Jag
anser att psykologien i intresset av den sanning, som är dess
liksom all vetenskaps ledstjärna, bör erkänna, att den, såvitt
det gäller uppkomstfrågorna, står inför ett stort dunkel, och
att det väsentliga undgår dess förklaring. Hur minutiösa
undersökningar man än gjort rörande intelligensens uppkomst,
intelligensen själv kan man inte förklara, sådan den
underbart snabbt utvecklas hos barnet. Lika hemlighetsfullt är hela
jaget eller personligheten. Då detta jag utvecklas i barnets
eller den unges gestalt, så synes det, som om detta
huvudsakligen sker så, att jaget kastar sina slöjor, den ena efter den
andra.
Jag nämner två frågor, som denna utveckling väcker. Jaget
har medvetande om sin enhet. Ser det tillbaka, erkänner det
omedelbart sin identitet och sin ansvarighet för detta jag i
livets buktande lopp. Hur är denna enhet, detta
jagmedvetande möjligt? Psykologien kan inte besvara den frågan. Samma
jag inbjuder också till en annan fråga. Jaget inte bara har
enhet, det strävar också efter ökad enhetlighet. Under
barna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
