Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individen upptäcker sig själv, av professor John Landquist - Självkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
John Landquist
kunna väcka mångfaldig tillfredsställelse, så väcker hos den
normala människan tanken på stöld en omedelbar motvilja
eller skräck. Det är oriktigt att avfärda denna känsloreaktion
som ett uttryck av känsloassociation. Det ligger bakom den
flera räckor av vetande som uppbär den. Den skräckfyllda
tanken på straffet räcker ibland inte att förklara
känsloreaktionen och handlingsräckan i enlighet därmed. Ofta
ingår däri en akt av självkännedom. Jag skulle känna mig
besmutsad, göra mig olycklig, inte få frid för mig själv, om
jag beginge denna handling. Det finns inte bara samhällets
yttre utan också jagets egna inre reaktioner. Ofta spela de
den avgörande rollen och samhället skulle icke kunna äga
stadga, om så ej vore fallet.
Denna inre sanktion gör sig ej sällan påmint ensam inför
handlingar, som icke skulle medföra något straff, knappast
ens väcka människors ogillande men som icke överensstämma
med mitt jags stil eller med mina känslor. Det händer att
man i små eller större saker handlar på ett visst sätt, därför
att man inte skulle få fred för sig själv med det andra
handlingssättet. Detta vetande är en akt av den spontana
självkännedomen, av den erfarenhet av sig själv man gör under
årens lopp.
Självkännedom vinnes på två sätt: antingen genom
reflekterad självanalys eller genom människans omedelbara
igenkännande av sina motiv och avsikter och hennes erfarenhet av
sitt sätt att reagera. Den kritiska självanalysen ger
stundom upphov till poetisk och psykologisk produktion enligt det
Ibsenska ordet: »At digte, det er at holde — Domedag over sig
selv.» Den som är bekant med självanalysen har också lättare
för den spontana självkännedomen. Överhuvud är den som
är tränad till sanning i skilda sammanhang därmed också
tränad att igenkänna sig själv.
Man bör skilja den självupptagne från den som äger
självkännedom. De äro t. o. m. varandras motsatser som
karaktärer. Den självupptagne är okritiskt fylld av sig själv. Den
som genomskådat sig själv har i viss grad flyttat utanför sig
själv och kan se sina egna drag och reaktioner på distans. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
