Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardagens problem. Anteckningar om disciplin och frihet, av fil. lic. Sven Stolpe - Om att läsa och att sova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vardagens problem
43
därför att jag vill vinna tid till allvarligare sysselsättningar,
som jag annars aldrig skulle få tillfälle att ta itu med, som
t. ex. att noggrant och grundligt läsa klassiker, lära mig ett
nytt språk eller fördjupa mig i studier utan direkt
praktisk syftning. Jag tänkte när dagstidningarna råmade som
mest öronbedövande om min hets, min rastlöshet och mitt
bristande sinne för lugn meditation: hur lång tid ägnar min
kritiker per dag åt att läsa en klassisk bok, att tränga in i ett
klassiskt musikstycke, att lära sig ett nytt språk eller orientera
sig i en ny vetenskap ? Kverulerandet var här som alltid tecken
på dåligt samvete hos kverulanten: han var medveten om sin
egen oförmåga och måste därför värja sig genom att nedsätta
den som förmått lösa problemet.
Det är inte tidsandans fel utan beror på individernas egen
slapphet, då deras liv sönderfaller i dels död arbetsrutin, dels
improduktivt slöande. Det är inte i en sådan tillvaro en
personlighet kan behålla sin spänstighet, kan vana sikapande och
initiativstark och — växa. Lägg märke till det sista ordet!
Frapperande är, hur många människor som slutar att andligt
växa i ynglingaåldern. De hölls uppe av gymnasistårens eller
möjligen studentårens arbetsdisciplin. Men sedan de en gång
tagit examen och gift sig, slutade växten: de upphörde att
tillföra sig själva nytt kunskapsstoff, de nöjde sig med vad
de redan inhämtat, de höll fast vid gamla, en gång intagna
ståndpunkter — eller en gång accepterade vanföreställningar
— utan behov av revidering eller fördjupning, och till sist
blev de ett lätt offer för de skickliga och farliga
opinionsbil-dare, som i vårt land grasserar värre än kanske i något annat
— kåsörerna. I vår epok har vi särskilt tydligt kunnat
iakttaga, hur hjälplösa offer de flesta människor är för de
billigaste suggestioner. Hatmyterna har ryckt med sig millioner,
de vanvettigaste föreställningar — om t. ex. judarna — glider
lekande lätt in i medvetandena och förgiftar dem. Varför?
Därför att individerna är utan förmåga av kritik, av andlig
självverksamhet, därför att en så oroande stor procent
moderna människor saknar andlig självstart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
