Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardagens problem. Anteckningar om disciplin och frihet, av fil. lic. Sven Stolpe - Vardagens disciplin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vardagens problem
51
nöja mig med tjafs och hafs och slöhet? Arbetar jag under
åtta timmar, för att sedan under min fritid läsa mordhistorier
eller dunka med kortlappar? Ånej, så kan knappast livet vara
menat att levas. Geniernas eviga ungdom kan vi icke alla
göra anspråk på. Men vi kan kräva av oss själva, att vi har
samma växtkraft i fyrtioårsåldern som i tjugoårsåldern, och
att vi — som över en av våra dyrbaraste tillgångar — vakar
över vårt fria initiativ, vår förmåga av improvisation, av
nyskapande, av växt.
Hur vanligt är det inte, att man i ett sällskap passivt låter
sig driva med i de tillfälliga virvlar, som någon närvarande
ressentimentfylld eller negativt talför person skapar omkring
sig? Hur många har moraliskt mod och kraft att själva länka
samtalet in på värdigare ämnen, hur mången värd eller
värdinna inser, att det är mindre viktigt, vad de ställer på bordet
än hur de präglar kvällens samvaro i sitt hem? Det fåtal som
förmår göra detta — dirigera sina medmänniskor mot
väsentligheter — är just desamma människor, som genom serier av
små disciplinära övningar lärt sig självkontroll och bevarat
sitt sinnes friskhet och sin själs växtkraft.
Sådana människor älskar jag, var jag möter dem. De
behöver inte vara så märkvärdigt intelligenta. Men de är
levande, de avtecknar sig mot bakgrunden av döda petrifikat och
slappa grammofonsjälar lika ädelt och klart som en levande
blomma mot en herbariesida. Kanske började deras
självdisciplin med något så enkelt, som att de tröttnade på att,
varje gång ett brev skulle skrivas, behöva leta på ett flertal
ovissa ställen efter brevpapper, kuvert och frimärken och i
stället införde en smula metod på skrivbordet, så att dessa
enkla ting alltid fanns på sin plats. Tidsvinsten var för
ögonblicket obetydlig; med tiden blev den avsevärd. Viktigare
var, att disciplinbehovet växte, tills det blev till en allsidig
kontroll över jaget. Bland slappa, passiva människor utan
självstart står enstaka sådana individer som påminnelser om
meningen med mänskligt liv och dess oändliga
växtmöjlig-heter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
