Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardagens problem. Anteckningar om disciplin och frihet, av fil. lic. Sven Stolpe - Melankoli och ressentiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Sven Stolpe
generationer som en självklar och automatisk sak kunde
börja tillämpa bara detta enkla grepp! Det skulle vara ett
steg mot en andlig sanering av hela vårt samhälle; en mängd
ressentiment, hatkomplex, misstroenden och andra
bindningar skulle upplösas; därmed skulle också de politiska eller
sociala hatmyterna mista sin bästa gromån.
Kanske invänder nu någon: men är icke detta en för
optimistisk människouppfattning? Förhåller det sig inte ändå så,
att livet till sin art är så grymt, att människan har iall rätt
att vara misstrogen och kritisk? Är det inte för naivt att tro,
att jag alltid skall kunna finna mig själv som upphovsman till
mitt lidande? Är det inte så, att det ofta nog verkligen är en
annan människa, som utan min förskyllan plågat mig eller
rent av gjort mig till andlig invalid för livet? Är det icke
missriktad sentimental humanitet att alltid, då man drabbas
av ett slag, försöka lirka det därhän, att jag dock i sista
hand själv har skulden?
Förvisso. Det finns oförskyllda lidanden. Och naturligtvis
är det ur sådana som mycken livsförödande tröstlöshet och
paralyserande pessimism spirar. En yttre själslig teknik kan
här ingenting åstadkomma. För den, som vill vrida sig loss
ur denna livets verkliga tragik, finns det möjligen en chans
också utanför religionen, ehuru jag personligen icke upplevat
det. Till en viss gräns kan jag genom att strängt fixera min
vedersakares obestridliga förtjänster och de av hans motiv,
som kan kallas rena, försona mig med hans handlande;
särskilt om jag parallellt med detta håller en vaken blick på
mina egna nederlag på besläktade områden. Men det finns
former av sadistisk grymhet, av rå brutalitet, skamlösa
övergrepp, hutlös lögnaktighet, barbariskt och oresonligt hat, då
varje sådant disciplinförsök blir utsiktslöst.
Den kristne kan däremot försona sig med även de brutalaste
övergrepp på ett sätt som — efter vad jag tror — icke
humanisten förmår. Genom mötet med Kristus, den rene, rake,
skuldlöse, som frivilligt tog på sig ett martyrium, och genom
den förkrossande insikten om egen maktlöshet och synd,
kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
