Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardagens problem. Anteckningar om disciplin och frihet, av fil. lic. Sven Stolpe - Melankoli och ressentiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vardagens problem
55
mer den kristne i ett alldeles nytt förhållande till lidandet
över huvud. Han måste säga sig: Hur hårt jag än torteras, är
ändå mitt öde ljusare än jag hade förtjänat; ty skulle jag
dömas efter mina handlingar, vore jag förlorad, fördömd. —
Den kristne kan mitt i plågans stund, då han som hårdast
ansättes av en vedersakare, som berövar honom anseende,
sinneslugn, ekonomisk existens, hustru eller barn, plötsligt
känna sig innesluten i ett slags de olyckliga och lidande
människornas tysta broderskap. Bertil Malmberg har gripande
tolkat detta, då han i dramat »Excellensen» låter
huvudpersonen fri från hat tala om sina bödlars dumma, hjälplösa
ögon. För den kristne är det också en regel utan undantag,
att varje lidande till sist förvandlas till en välsignelse. Det
finns i mitt liv icke den kränkning, icke den plåga, som icke
blivit till växt och ny kraft. För den icke religiöse är denna
tacksamhet inför själva prövningen en perversitet, att icke
säga en lögnaktighet. För den kristne är den djupaste
verklighet. Hela hans trygghet vilar på dylika erfarenheter.
Men här är icke meningen att tala religion contra
humanism. Ett måste slås fast: oförenligt med andlig hälsa är den
hätska fixeringen av en vedersakare. Mitt sinne måste till
varje pris hållas rent från bitterhet och agg. Jag måste känna
mig fri från all sådan belastning. För den, som ivrigt
registerar sin egen andliga temperatur och oavlåtligen frågar sig,
om han är lycklig eller inte, för egocentrikern kort sagt, finns
icke denna chans: han kan aldrig bli fri från sin bitterhet
eller sitt människoförakt. Men den sunt aktive, som kastar
de egna bekymren över axeln och låter sin dag fyllas av
verksamhet för ett mål utanför honom själv, för ett stort anlagt
arbete, för medmänniskor i nöd, för idéer eller verk — för
honom skall även de svåraste intermezzon bli till episoder,
som försvinner allt längre i fjärran under hans oavlåtliga
vandring vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
