Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst i maskinsamhället, av fil. lic. Birger Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskonst i maskinsamhället
57
hennes personliga möjligheter att inom samhällsramen
utveckla sina individuella egenskaper, synpunkter, åsikter och
projekt.
Det är framför allt inom detta mycket stora område, som
de konflikter uppstår, som ger oss anledning till att tala om
»individ och samhälle» som två begrepp, som innebär en viss
inbördes motsättning. I det ideala samhället skulle denna
motsättning icke finnas. Där skulle samhället helt enkelt vara
den av alla individer skapade organiserade gemenskapen,
alltså en naturlig produkt av de enskilda individerna. Detta
är också en av grundtankarna i den demokratiska
samhällsuppfattningen. Men vi behöver icke gå utanför vårt eget land
för att finna, att det demokratiska samhället ingalunda
motsvarar detta idealtillstånd. Motsättningen finns där. Individen
måste söka åstadkomma en personlig anpassning efter
samhället och samtidigt måste han sträva efter att anpassa det av
honom kontrollerade samhället efter sig själv och de andra
individerna. Anpassning är en nödvändighet. Den är också
en dygd, icke bara en dygd av nödvändigheten. Svårigheten
är att vi måste finna vägar, som gör att denna anpassning
icke kommer att innebära ett våldförande varken på
individens personlighet eller på samhällets berättigade intressen.
I den äldre samhällsspekulationen sysslade man med
förkärlek med ett tänkt urtillstånd, ett samhällslöst tillstånd.
Man uppfattade detta på olika sätt. Hos Hobbes är detta
urtillstånd ett »allas krig emot alla», en kaotisk tillvaro, där
den enskildes ohämmade maktbegär och strävan att i varje
situation hävda sina egoistiska synpunkter leder till en
kontinuerligt stegrad konflikt med alla andra människor, som
ledes av samma motiv. Hos Rousseau är urtillståndet en
idealvärld, där en av fördärvet oberörd och om de brottsliga
begären okunnig naturlig mänsklighet så att säga skapar dygden
av sig själv, utan medvetande om dess existens.
I det första fallet blir den logiska konsekvensen den, att
man måste skapa en stark samhällsmakt, staten, som kan
tygla individernas ohämmade begär och därigenom
åstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
