Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst i maskinsamhället, av fil. lic. Birger Beckman - Vår likriktningssträvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Birger Beckman
Vår likriktningssträvan.
Kan man i detta samhällsmaskineri utveckla levnadskonst?
Saknas inte själva förutsättningen härför i ett
förhandsreg-lerat och allt mer mekaniserat samhälle?
Det kan så tyckas. Men i själva verket är det väl snarare så
att det mekaniserade samhället fordrar ett ännu högre mått
av levnadskonst av individen just därigenom att
möjligheterna till ett självständigt individuellt handlande skenbart blivit
så ofantligt begränsade. Man kan bildligt uttrycka den
uppgift som ställes så: det gäller för individen att förvandla den
stora samhällsmaskinen till en levande organism. Och detta
kan icke ske genom att tillskapa ytterligare organisationer,
införa nya regler, tillföra samhället nya administrativa
ämbetsverk och tjänstemän o. s. v. Det kan blott ske genom att
individen i sin dagliga tanke och handling hävdar det levande
personliga och icke det mekaniskt organisatoriska. Härför
behöver han inte bryta sönder den sinnrika
samhällsmekanismen. Men det är ju han, han ensam, som kan gjuta liv i den,
förmå den att fungera. Och detta kan blott ske genom att
han tillför den sina personliga värden.
Den stora fienden till all levnadskonst är i själva verket
icke samhället och staten utan den tendens till likriktning,
som icke är någon uppfinning av staten utan en följd av
den mekanistiska tendens, som i alltför stor utsträckning
finns hos oss själva. Vi är mycket upprörda över den
tvångsvisa eller propagandamässiga likriktning, som statsmakterna
framkallat i de totalitära länderna och i mindre eklatanta
former även hos oss. Men vi glömmer alltför lätt bort, att
förutsättningen för denna likriktning är att individerna själva
visar en benägenhet att gå i flock, att utan egen reflexion
acceptera andras åsikter, att klä sig likadant som andra, att
äta samma mat, att läsa samma böcker, att besöka samma
biograf o. s. v. Härmningsdriften är konstitutionell hos oss.
Den ger sig tillkänna nästan från vår första dag, och vi
frigör oss inte från den förrän på dödsbädden. Och det är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
