Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst i maskinsamhället, av fil. lic. Birger Beckman - Mr. Jekyll och Mr. Hyde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Birger Beckman
Nu är det ju så, att den samhällets standardisering och
mekanisering, som vi talat om, i princip blott vill komma till
rätta med de utslag av vår personlighet, som vi kan
karakterisera som Mr. Hydes. Det är hans personlighet, som samhället
vill eliminera genom lagstiftning och reglering av det
mänskliga livet, så att han över huvud inte får någon plats att röra
sig. Och vi måste ju utan vidare tillstå, att denna strävan
uteslutande är tillfredsställande. Samhället ger oss här en
hjälp att bemästra de destruktiva krafter, som vi bär inom
oss själva och som det ligger lika mycket i vårt eget som i
samhällets intresse att utplåna.
Svårigheten, problemet, består däri, att samhället har ännu
svårare än vi själva att skilja mellan Mr. Jekyll och Mr. Hyde.
Regeln som skall utestänga Mr. Hyde utestänger också
alltför ofta Mr. Jekyll. Och därmed uppstår den allvarliga
konflikten mellan personligheten och samhället. Och på denna
punkt får det ej bli fråga om en anpassning. Levnadskonstens
bud blir tvärtom att till det yttersta hävda »Mr. Jekyll»
gentemot samhället, och samtidigt lika energiskt anpassa »Mr.
Hyde» efter den gällande ordningen.
Nu är ju icke samhället något helt mekaniskt, något yttre
och av oss själva oberoende. Samhället är alltid och under
alla slags statsskick väsentligen en spegelbild av de enskilda
människor som utgör samhällets innehåll. Men det är
samtidigt uppenbart att denna spegelbild alltför ofta får samma
karaktär, som de märkvärdiga bilder vi möts av om vi besöker
en s. k. spegelsalong på ett nöjesfält. Genom spegelytor, som
är omväxlande konvexa och konkava, förvrides
proportionerna. Och ehuru den bild som möter oss i spegeln i varje enskild
punkt är exakt, blir helhetsbilden förvrängd och grotesk.
Samhället såsom uttryck för våra gemensamma önskningar,
strävanden, viljor, begär, intressen o. s. v. har just denna
förmåga att i varje enskild punkt vara en ganska god
reflexbild av våra individuella jag, medan helhetsbilden, samhället
som totalitet, har en påtaglig förmåga att ofta groteskt
förskjuta proportionerna, överdimensionera somt och i det allra
närmaste eliminera somt ur blickfältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
