Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och äktenskapet, av biskop Torsten Bohlin - Vårda hemmet! Man och hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemmet och äktenskapet
83
Huru? På vilket sätt?
Självfallet äro olika yttre reformer av nöden, en del
förträffliga ting äro redan å bane. Reformer av ekonomisk art:
hjälp till familjebildning, effektiv skattelättnad för barnrika
familjer, husmoderssemester, hembiträdesutbildning o. s. v.
Säkerligen måste övervägas även sådana ting som
kollektivkök och kollektivbarnkammare, trots de påtagliga risker ur
hemmets synpunkt som kunna vara förknippade härmed.
Utan att man ett ögonblick underskattar vikten av dylika
åtgärder, måste dock samtidigt sägas: det till sist avgörande
är något annat, nämligen att själva grundsynen på
äktenskapet och hemmet blir en annan än den i dag vanliga.
Hur mycket man än må sia om äktenskapets omdaning,
så är det likväl inte där som skon klämmer. Edvard
Wester-marck, som ingen torde misstänka för bornerat konservativa
synpunkter, fastslår som summa av sina djupgrävande
forskningar i äktenskapets historia, att äktenskapet ingalunda är
en konstgjord skapelse utan »en institution, grundad på djupt
rotade känslor, som förena man och hustru och som binda
föräldrarna vid deras barn». Westermarck menar, att
äktenskapet kommer att bestå lika länge som dessa elementära
mänskliga känslor finnas till. Också Poul Bjerre erkänner i
Äktenskapets omdaning, att kärlekslivets befrielse »når man
först i samband med det fullt bindande samlivet», och han
uttalar sin tro på att »den moderna människans instinktiva
reaktion mot polygamin är så stark, att denna säkert en gång
kommer att förpassas till historien».
Nej, felet ligger icke i själva institutionen, felet ligger
annorstädes. Det är först och sist människan i institutionen, som
behöver förändras. Man talar om »olyckliga» äktenskap. Utan
tvivel ges det konflikter, så hopplöst tilltrasslade, att de kunna
lösas blott genom ett skilsmässans alexanderhugg — och detta
hugg kan gå genom ett skuldlöst sinne. Men som allmän regel
har man nog rätt att ställa den kärva satsen: ett äktenskap
blir inte olyckligt, vi göra det olyckligt. Olyckan i äktenskapet
drabbar inte som ett ödets oundvikliga slag. När den kommer,
så är det alltför ofta som den naturliga konsekvensen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
