Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och äktenskapet, av biskop Torsten Bohlin - Vårda hemmet! Man och hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Torsten B o hl i n
ömsesidiga övergrepp och försummelser. Äktenskapet blir,
vad vi göra det till — en vantrivselns trånga bur, ett
bitterhetens inferno eller ett trygghetens fäste, som vi välsigna.
Istället för att orda om olyckliga äktenskap vore det i de
flesta fall säkerligen verklighetstrognare och rättvisare att
tala om vanvårdade äktenskap, vanvårdade hem.
Vanvårdat blir ett äktenskap, när man sitter med armarna
i kors och bara väntar på att den andra parten skall göra en
lycklig, eller när man bara sitter och känner efter, om man
kanske inte är precis lika lycklig nu som i fjol. Vanvård
behöver inte förutsätta några särskilda förgripliga handlingar;
försummelser, passivitet leda lika käpprakt mot vanvården,
när det gäller äktenskap och hemliv. Vi måste bemanna oss
och ta fatt på en helt annan inställning. Mitt äktenskap hör
till mitt ansvar och till min gärning. Jag skall inte sitta och
vänta på att bli lycklig, göras lycklig; jag skall ställa in mig
på att själv söka göra lycklig. Kanske är det ett överord, när
man påstår, att det inte finns några förtvivlade situationer
utan bara förtvivlade människor. Men så mycket är säkert:
om vi i våra äktenskap verkligen söka göra det bästa möjliga
av alla situationer — även de dåliga —- så skall det visa sig,
att situationerna äro betydligt mer medgörliga, än man räknar
med i allmänhet.
På denna punkt.kan vara skäl att påminna om värdet av
en viss förnöjsam realism. Man förälskar sig i en gudinna och
gifter sig med en människa — en människa, alltså kan hon
inte vara alldeles felfri eller fullkomlig. På alla andra
områden av livet äro vi från början på det klara med att man
träffar skogsbrynet, fastän man siktar mot stjärnorna. Varför
tillämpa vi inte samma välgrundade insikt också på
äktenskapet? Vem har sagt, att lyckan alltid måste vara
ogrumlad och harmonin alltid utan störningar, för att äktenskapet
skall vara hållbart och riktigt? Varför ge sig över om man
skulle varsna att äktenskapet inte är så mycket mer
fullkomligt än man är själv? En livserfaren gammal präst yttrade en
gång i ett vigseltal: »det är i alla fall två syndiga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
