Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst och religion, av lektor Emilia Fogelklou - Fromhet är levnadskonst - När trosvärlden icke är given utan problematisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskonst och religion 103
det som bygger opp ens ande; eller att pröva den gångna dagen
och få den tvådd och renad från allt som fläckat och förstrött
den till klar omriktning, innan man går in i nattens dunkel,
som vore det dödens ro — allt detta gör ju livet medvetet och
genomlyst, inte så att jag intellektuellt analyserar, utan så att
det »samlas», bärs in i en helhet.
Där trosvärlden icke är given, utan
problematisk.
Vi som nu lever har i stor utsträckning förlorat den
rytmen. Och vi är kanske framför andra generationer vissa om
att här hjälper det inte att imitera ens det levande förflutna.
Ty utan äkthet, total inre sannfärdighet, kan en människa
varken tro eller leva på allvar, det har vi klart för oss. Det
skadar oss att »bekänna» vad som icke påverkar vår
livsföring. När en hel värld blivit problematisk, får vi inte ta den
som given — annat än som en uppgift till förändring.
Människan står inför ansvaret att se en ny världssiluation i ögonen.
Och hon står där mycket vanmäktig och, trots all
organisation, mycket ensam, om hon ingen tro har. Tron måste
inriktas och livet levas från vårt här och vårt nu, också när allt
i vår tillvaro blivit problem, också när vi står på ruiner.
Detsamma gäller allt som verkligen är levnadskonst, för så vitt
vi inte därmed menar en konst att undfly livet, istället för
att genomleva det, »tversigj ennem, var Veien aldrig så lang».
För att komma »tvärsigenom» något, måste man ha sinne
för kärnan, centralpunkten. Varför har vi, maskinålderns
mänskor, så svårt att få vårt liv helt och rundat kring en
kärna? Om det teologiska språket, nu som förr, nämner
orsaken till vårt elände synd, så vill jag kalla den synden för
splittring. Som det gamla arvsyndsbegreppet sträckte sin
sammanhangslinje vertikalt, genom generationer som hörde
ihop, så sträcker sig nu splittringsansvaret ut i horisontal
riktning. Ty vi är därvidlag i högsta grad beroende av våra
kul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
