Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst och religion, av lektor Emilia Fogelklou - Vad avgränsning och ensamhet kan ha för innebörd även nu - Moderna öknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskonst och religion
115
nadsvanor. Det gäller ju då att inifrån dana om
själsgrunden, om något nytt skall kunna byggas opp. Sedd på lång
sikt blev ju själva eremitavspärrningen med dess gryende
gemenskapsform den härd där utexperimenterandet av
medeltidskulturen möjliggjordes.
Vi behöver alla kunna vara ensamma. Avgörande
genombrott till ny religiös medvetenhet kräver ofta en intensiv
ensamhetstid. Hur många människor söker inte mota bort den
med idel samvaro. Men det gäller att inte bli bergtagen av
öknen heller. De tankar man fått skall omsättas. De skall bli
bön med handen på plogen och med sinnet öppet för
människorna och situationen. Annars råkar vi in i en annan fara,
som Grönbech markerat: pilgrimstankens. Vi kommer då att
ständigt leva i ett slags distraktion, under dröm om något
annat, till blindhet för att hela verkligheten finns här och nu.
Till och med nu är »hela jorden full av Hans härlighet»,
även under mycket svåra och avskurna förhållanden, som för
den enskilde blivit givna utan hans förvållande.
Moderna öknar.
Hur många hundratusen — förutom alla de kroppsligt
stympade — har inte måst tillbringa en stor del av dessa fyra,
fem år eller längre i andlig isolering i koncentrationsläger!
Skall vi gå till dem och tala om levnadskonst och om religion,
vi, som inte innestängts — annat än i självupptagenhet — och
där lära ut hur livet bör vara beskaffat? Eller är det de eller
några av dem, som kommer att bli de undervisande?
Hur är det då i en sådan värld som deras?
Man stupar där ner på halmen efter det tunga arbetet. Man
mumsar ner middagsmålet, dagens händelse, som ett hungrigt
djur. Man söker stjälpa över lite mer av de tunga bördorna på
de andra bärarna i laget. Och man tänker helst inte, man sover
hellre, stupar ner på halmen efter slitet. Så beskrev åtminstone
en amerikan den tillvaro han råkat in i. Men just på detta
besynnerliga ställe hände något sällsamt. (Kanske »händer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
