Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst och religion, av lektor Emilia Fogelklou - Avarter - Vad avgränsning och ensamhet kan ha för innebörd även nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Emilia Fogelklou
Ett speciellt avskärande har för många hängt samman med
en mot Nya testamentet stridande uppfattning om
sexual-sfären som ett i och för sig mera syndbemängt område än
andra. Eller med rädslan för »Forstandens Aeselsröst».
(Kultursammanhanget med sådana rädslor är redan berört.) Där
det varit det egoistiskt inriktade »förståndet», som så kallats, i
motsats mot det förstånd som tar sikte på det stora hela, där
inser man den religiösa innebörden av öknamnet. Men där
det betyder förståndets avsättning, som om det vore ont i och
för sig, då står vi mitt i splittringen. »Av all din själ, all din
håg, alla dina krafter och allt ditt förstånd», säger ju mästaren.
Vad avgränsning och ensamhet kan ha för
innebörd även nu.
Men det ges ju också avskäranden på grund av yttre
förhållanden eller inre nödvändighet, t. ex. för
koncentration på en bestämd uppgift, där en människa icke kan
ersättas av någon annan. Ju mer samhörighetstro man har, ju
frimodigare kan man våga en sådan avgränsning. Man vet att
det finns andra för andra uppgifter. Man behöver för den
skull ej bli »Fagmenneske» i stället för människa.
Allt beror ju av den historiska situation man står i. Den är
given, på någon punkt som en uppgift till förvandling, på
andra till lugnt accepterande. Intet kan väl tyckas fjärmare
från levnadskonst och närmare den rena konstigheten än
eremiternas tillvaro i romerska rikets förfallstid. Alla
uppgifter inom samhället bar stämpel av den redan dömda och
förbrukade livsinställning de icke mera kunde representera.
Gerald Heard påpekar att vi fått en annan undflyktsform
från det vi nu bäst av allt behövde, nämligen tänka. Vi
jobbar alla dygnets timmar med arbeten och nöjen utan pauser,
ty just så slipper vi tänka. (På sina håll är minutiös
upptagenhet, just för detta ändamål, ett medvetet arrangemang.)
Men när en civilisationsform är förbrukad, kan man inte
mera, om man tänker, fortsätta i dess inställningar, dess
lev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
