Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - Det »meningsfulla nuets» etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
A If Nyman
därigenom från att slå oss till ro och försoffas. Med en något
burlesk liknelse, som den platonske Sokrates en gång
tillämpar på sig själv och sin egen verksamhet, kunde man säga,
att de göra tjänst som »bromsen på Athén», och liksom den
stingande och surrande insekten egga och driva på de
olustiga viljorna till ansträngningar i mera osjälvisk, ideell
riktning.
Skiljer man sig sålunda från den amerikanske tänkaren i
dessa ganska väsentliga punkter, så kan man icke desto
mindre vara med honom, då han med styrka gör gällande,
att det goda »finnes i nuet, om det över huvud finnes». I nuet
yppa sig också de behov, som skola tillgodoses, liksom de
brister, som böra avhjälpas. Med betonandet av dessa senare
skiljer sig författaren för övrigt på karakteristiskt vis från
epikureismen, vilken efter hans mening försummade att
förbinda nuets goda — lusten — »med den fulla spännvidden av
aktivitet». Ty aktivitet vill där till; aktivitet och intelligens.
Utan dem blir intet »nu» rikt och meningsfyllt. Därför får
man också se denne etiske relativist och pragmatiker
formulera det »kategoriska imperativ» även han efter berömda
mönster uppställer, med orden: »Handla så, att innebörden
av erfarenheten i nuet ökas.»
Vid första påseendet förefaller ett handlingsbud som detta
oförlåtlig vagt och föga anmärkningsvärt. Det tyckes sakna
sälta — det liksom förut en Jules Payots lyckobud. Men av
den utläggning, det hos Dewey får, framgår så mycket, att
tillväxten av nuets »innebörd» i första hand avser en ökning
»av den uppfattade mångfalden såväl som av harmonien,
enheten» ... Eller annorlunda utsagt: handlingsbudet ålägger
oss att oavlåtligt vidga den egna motivkretsen, taga allt
flera och allt fjärmare hänsyn och tillika avväga dem till
inbördes samstämmighet. Därmed synes Dewey i själva
verket anbefalla överblicken, den intuitiva syntesen, såsom
handlingsbas och universaliteten, allmängiltigheten, såsom
handlingsnorm. Den moraliska experimentalism och
relativism, hans annars så frimodigt förkunnar, binder därmed,
tyckes det, sina egna händer. I kravet på ett verkligt mättat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
