Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Smärtorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Gustav Lindberg
dikter och filosofiska verk om, men de innehålla i grunden
kanske inte så mycket mer än den tröga tanke, som går genom
gummans huvud, när hon står en stund i vedboddörren
framför sin gubbes multnande lik.
Humoristen och moralisten ha svårt att förstå varandra.
Man får inte skämta med allvarliga ting, säger moralisten.
Den här saken måste du ta på allvar och får inte slå bort
den med ditt skämt. Men humoristen slår inte bort det
allvarliga. Han tänker, medan han skämtar. Skämtet är för
honom inte ett medel att komma förbi utan att komma
djupare in i allvaret. Men det skapar en liten paus, som befriar
från den indignation och det krampaktiga fastlåsande vid en
sida av problemet, som moralisten ofta råkar ut för. Det
berättas om en gammal sanatorieläkare, att han en kväll blev
uppringd av poliskommissarien i närmaste stad, som
meddelade, att han fått ta hand om två av doktorns patienter
redlöst berusade. Hans tonfall antydde nog, att han väntade sig
ett animerat tankeutbyte om ungdomens lättsinne och
fördärv. Men doktorn svarade blott: »Det är bra. Se bara till,
att de få sova med öppet fönster i finkan.» Han tog visst inte
saken lätt. Förseelsen var allvarlig. När syndarna kommo
åter, tog han itu med dem och ålade dem den bestraffning,
som han ansåg nödvändig för exemplets och de andra
patienternas skull. Men att därutöver sätta till tid och kraft för att
ge utlopp åt moralisk indignation inför en tredje person, det
hade han inte lust till. Skämtet påminde också om, att saken
hade två sidor. Finkan var det oundgängliga straffet. Det
öppna fönstret var omsorgen om sjuka människor, som
enligt konstens regler skola ha frisk luft under natten.
Moralisten har rätt, om han vänder sig mot flabbigheten,
men hans kritik träffar inte den äkta humorn. Och moralisten
har sitt stora fel. Han tror på möjligheten att skrämma
människor till att bli goda. Ett nästan groteskt exempel på den
inställningen har jag också från min pojkes lilla operation.
Det var någon, som sade till honom, när han grät som värst:
»Var tyst nu, annars går pappa ifrån dig.» Kan man tänka sig
något mera förnuftsvidrigt än att försöka lugna ett upprört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
