Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Samarbete och livsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humor och levnadskonst
151
ligen grova humor blir en säkerhetsventil mot ångestens
an-lopp. Men mer än så. Den hör samman med hans seger över
ångesten en gång i den stora, avgörande uppgörelsen och sedan
varje gång anfäktelserna sätta an. Han skulle inte kunna
skämta som han gör, om han inte vunnit och ständigt lyckades
återvinna tryggheten. Söderblom tvekar icke att sammanställa
Luthers humor med det mest centrala i hans religiösa
inställning. »Skymta vi icke», säger han, »något av ett gudomligt
löje över människobarnens groteska besynnerligheter och
samfundslivets ävlan? Värmer icke humorn hos Luther med
något av den oförskyllda nådens värme?»
Humoristen är benägen att förringa och förlåta andras fel.
Och man tycker, att detta skulle leda honom till att ta det
lätt med de egna felstegen också. Men som den allvarsman
han tillika är, gör han det inte alltid. Den starka känsla han
har för andra människor, och den förmåga till inlevelse i
andras situation, som utmärker honom, gör att han har
mycket svårt att komma över medvetandet att han har vållat
någon annan lidande eller skada. Här kommer han in i en
kris, som det vore fel att söka komma förbi. Men lösningen av
denna får sin särskilda karaktär genom den grundinställning,
som hör samman med humorns trygghet. Han kan inte tro
annat än att tillvarons innersta makt är god. Hans ångest
skärpes inte av fruktan för syndens straff. Dels är nu inte
huvudsaken för honom, vilket straff han skall få för sin synd,
utan hur han skall gottgöra den skada, han vållat. Dels är
han helt främmande för tanken på en gud, som straffar i
annat syfte än att upprätta. Den eviga fördömelsen ryms inte
i samma åskådning som tron på den eviga godheten, hur
mycket än Luther och många med honom av tidshistoriska
omständigheter tvingats att söka förena dem. Hans uppgörelse
med skulden blir en allvarlig besinning på hur det kom sig,
att han felade, hur han skall kunna undvika att göra om det
och hur han skall kunna gottgöra den skada han vållat.
En livsåskådning består av två ofta oklart sammanblandade
element: själva livsinställningen och dess teoretiska
motivering. Det väsentliga i humoristens livsinställning är
trygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
