Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Medmänniskorna - Samarbete och livsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Gustav Lindberg
var, och man vill hjälpa varandra att hålla den på avstånd.
Men här får man vara försiktig, om inte avsikten skall
märkas och förstöra alltsammans. Det skulle aldrig lyckas, om
inte munterheten till väsentlig del vore äkta och oskrymtad
och avsikten omedveten.
Samarbete och livsåskådning.
Det sagda må vara nog för att visa, att humorn har ett
obestridligt värde för att hjälpa den enskilde över livets
vedervärdigheter och för att skapa och fördjupa gemenskap.
Men vi sade nyss, att till levnadskonsten hör också att så
manövrera sitt livs farkost, att man fullbordar seglatsen utan
att ådraga sig självförakt. Har humorn något bidrag att lämna
till lösningen även av detta problem, det moraliska alltså?
Delvis ligger svaret i vad som redan sagts. Att komma i det
rätta förhållandet till medmänniskorna är ju en väsentlig del
av det moraliska problemet, och i den mån humorn bidrar till
att föra människorna närmare varandra, har den också
bidragit till att göra samvetet gott. Humoristen har i det
föregående tecknats i mycket ljusa färger. Det har dock antytts,
att gränsen ofta är ganska flytande mellan den äkta humorn
och besläktade, mindre tilltalande attityder såsom
flabbigheten och grinet. Ingen lever alltid och allestädes helt på det
höga plan, där den föregående skildringen låtit humoristen
dväljas. Lika litet som andra människor kommer han förbi
ångern och skulden. Vilket bidrag har då humorn att lämna
till den personliga lösningen av dess problem?
Vid de försök att karakterisera humorns livsinställning, som
här gjorts, ha vi gång på gång kommit tillbaka till tryggheten
såsom något väsentligt. Denna trygghet är ingalunda något
självfallet. Ofta och kanske särskilt hos de riktigt stora
humoristerna är den i hög grad något tillkämpat och avtecknar
sig mot bakgrunden av en stark tendens till ångest. Om den
saken kan man läsa utförligt bl. a. i Söderbloms bok om
Luthers humor: Humor och melankoli. Luthers ej sällan
täm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
