Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Herrar och damer - Dames seules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst
163
beundrare?» — »Ni har rätt», svarade jag, »det är en
åstun-dan, som endast tillkommer Er.» — En stund senare
sammanfördes jag med tanten, som sade mig: »Vad menar Ni om
gumman där, som är åtminstone 60 år och i dag, jag vet det,
till-bragte över en timme vid sitt toalettbord?» — »Det är förlorad
tid», svarade jag, »man skall äga Er tjusning för att tänka på
sådant». — Jag vände mig till denna gamla dam, i mitt stilla
sinne beklagande henne; men hon sade mig: »Kan Ni tänka
Er något löjligare än frun där, som vid 80 år styr ut sig med
eldröda rosetter; hon vill föryngra sig och det har lyckats:
man ser ju att hon är barn på nytt.» — Alldenstund jag var
upplagd att förlusta mig, tänkte jag: nu har jag stigit
tillräckligt, låt mig nu börja från toppen hos den 80-åriga. — »Min
fru», sade jag, »Ni liknar så starkt den dam jag nyss talade
med, att man skulle tro er vara systrar; och jag kan inte tänka
mig annat än att ni äro av samma ålder». — »Sannerligen, min
herre», svarade hon mig: »när endera av oss dör, måtte den
överlevande bli ängslig, jag tror inte att skillnaden i ålder
oss emellan utgör mera än ett par dagar.»
En överdådigt skicklig illmarighet. Men skulle man icke
— av en Montesquieu — ha väntat mera förståelse för typen
Ninon de Lenclos?
D am e s s e ut e s.
Mot nutida damers intressen och konversation är Alma
Söderhjelm minst lika grym. En frutillställning, menar hon,
»erbjuder vanligen prov på alla fruarnas mäns åsikter, lagda
på bricka och serverade i ett mer eller mindre omarbetat
skick». Att kvinnorna brustit i intresse för det allmänna, det
kunde man väl inte förtänka dem, så styvmoderligt som
samhället förhållit sig till kvinnans bästa. Men nu äro tiderna
andra; och likväl komma kvinnor med
»godmorgon-yxskaft-repliker»: med inpass, som göra »samma komiska intryck,
som när man på en konsert vid ett pianissimo plötsligt hör:
’men jag steker mina i smör’» (Hur står det till, s. 25—26).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
