Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Dames seules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst
165
Det klingar som Alma Söderhjelm. Sin essä om kvinnans
eggande uppgift slutar hon med orden:
»Varje kvinna har på detta område stora och ansvarsfulla
uppgifter. Till och med en s. k. ’höna’. Även om hon inte ens
är en vacker höna.» (Orätt, men ingen synd, s. 85 f.).
Och även när hon närmar sig 80 år — kunde Alma
Söderhjelm ha invänt mot Montesquieu.
Ty trots all malis mot damerna är det tack vare dem som
skalderna dikta, vett vinner insteg och konversationen
utbildas till, säger Alma Söderhjelm, »den subtila konst, av vilken
sällskapslivets vara eller icke vara ytterst beror». Utan deras
krav på hyllning skulle det manliga samtalandet ha stannat
på det plan vi immerfort bevittna, när karlar supa och skryta:
med sportbragder, med jakthistorier — eller när bondgubbar
skrodera och bravera». — Visserligen anser Faguet (De la
vérité, s. 48), att hjältedikter, att varje nationalepos
upprunnit i sådana folkliga samkväm. Men den bildade
konversa-tionskonsten är en frukt av världen och flärden och ett arv
från kvinnostyrd förlustelse. En handbok i konsten och övrig
belevenhet, att märka bland en mångfald andra, är den som
gått under namnet Les Conversations de m:me de Maintenon.
Den utgavs så sent som 1757, när den illustra damen varit död
i 38 år; en ny upplaga såg dagen 1828, en senare i hennes
samlade skrifter.
Till Frankrike importerades konversationen, liksom en
myckenhet annan konst, under de tre Margaretorna vid Frans
I:s och hans efterträdares hov. Renässansens Italien hade ju
gått före. Men redan under medeltiden ställde franska damer
till med cours d’amour och courtoisie. Och hur än tiderna
förändrats och smaken växlat, har Frankrike icke överträffats
i konsten att konversera; och för det kan det tacka sina
älskvärda sköna.
Utan ett visst motstånd fogade man sig likväl icke i den
påbjudna salongstonen. Ett sekel innan Molière gjorde narr
av les précieuses, protesterade Montaigne (1533—92) bland
annat i följande ordalag (Essais III:3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
