Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Tag efter Alma Söderhjelm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst
169
fann på att ställa frågan, varav uttrycket fredsduva härledde
sig? Därom utspann sig en givande konversation, begynnande
med duvan i Noarks ark, olivkvisten, turturduvan som
kärlekens och Afrodites heliga fågel; och därifrån till fågelns
upp-höjelse till den Heliga Andes symbol; och vidare till San
Marco-torgets duvor och brevduvorna och Paris’ belägring
1870, då duvorna skötte buden mellan huvudstaden och Tours.
Och till slut till och med om Hedvig Taube och andra kungliga
mätresser — men då hade man talat nöjsamt om duvor i nära
en timmes tid. Att historien är en smula överdriven, men
nästan med sanningen överensstämmande, har Alma Söderhjelm
bekräftat. »Gör efter det», tilläde hon.
Den senare halvdelen i hennes definition må belysas med
Pierre Janets raljeri (La pensée intérieure et ses troubles;
1926—27) med en mottagning i Frankrike — en satir, som
aldrig kan citeras för ofta. — Kommer man visitdags till
Madames jour fixe, så finner man en samling damer och
herrar; värdinnan är lätt igenkännlig; hon är den enda som
inte bär hatt. Hennes åliggande är att i tur och ordning ägna
sig åt alla på mottagningen, att förmå dem att taga för sig,
i regeln en kopp te med tilltugg, men främst att hjälpa dem
att säga något. För all del intet av betydelse: om någon begär
en upplysning, så lovar hon att senare stå till tjänst; om någon
begär ett råd, så blir svaret: det tala vi om längre fram; om
någon börjar hålla föredrag, så har hon att avleda svadan. Ty
var och en måste få sitt ord med. — Vad är det då fråga om,
vad är meningen med det hela? Jo, det gäller att prata utan
att det leder till något. Ungefär som i Nationernas Förbund ...
Alla säga mest samma saker, man lyssnar förstrött, det fastnar
inte; vad som säges kan göra detsamma, huvudsaken är att det
säges behagligt och att alla producera sig. Salongskonversation
är som fåglars kvitter; ordföranden — värdinnan — har att
tillse, att alla näbbar öppnas och sjunga sin lilla visa: att
gästerna få tillfälle att placera en synpunkt. För att sedan gå hem
belåtna med sig själva.
Janet har haft många föregångare. Den nyssnämnde Knigge
ger liknande råd åt dem, som ha sig förelagt att leda en
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
