Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Tag efter Alma Söderhjelm! - Franska moralister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Rolf Lagerborg
versation. »Den försagde måste uppmuntras, den sorgsne
förströs. Var och en av gästerna måste få tillfälle att tala om
något, som han gärna talar om... Försök att få i gång ett
samtal, vari alla kunna deltaga och därvid visa sig i en
fördelaktig dager.» Konversation kan emellanåt vara »en konst att
tala mycket och säga intet».
Franska moralister.
Enligt La Bruyère (Les Caractères kap. 5) bevisas »vettet
i konversationen långt mindre av vad man uppvisar av egen
vettighet än i att man ställer så till, att andra få tillfälle att
visa prov på sin. Den som går ifrån er nöjd med sina inlägg,
han är också fullt tillfreds med er. Människorna önska icke
beundra er, de önska själva behaga.»
I samma anda talade redan Montaigne (Essais I 25). I
konversationen må man -»glida, icke gå ner sig»; som
konversa-tionsämnen anbefaller han »litet av varje och ingenting helt:
å la francaise». Här gäller det att ha »ett väl skapat huvud
snarare än ett väl fyllt. Ty ofta gör detta senare en
oförmögen till allmän konversation... Hur mycket folk har jag
icke i min tid sett fördummade av hejdlöst begär efter vetam
de. Och Karneades betogs en gång därav så rasande, att han
inte fann tid att sköta hår och naglar... Vetenskap passar
illa i sällskap, som samlas för att förlusta och förpläga sig.»
Också La Rochefoucauld håller före att hemligheten med
konversationens behag består i att där aldrig utförligt ingås
på någon som helst fråga. Vauvenargues (1715—47) förklarar
(Oeuvres posthumes 1857, s. 65), varför så är: »Grundligare
samtal skulle hastigt trötta folk, som inte är i stånd att
bidraga därtill; därav skulle deras fåfänga lida.» Därför »byter
man var stund om samtalsämne: intresset för detsamma beror
av i vad mån det kan tillfredsställa de närvarandes fåfänga».
Och La Rochefoucauld igen och lakoniskt: »Man talar föga,
där fåfängan icke för ordet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
