Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Engelska mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst
173
Än mer: i er ålder skulle jag inte ha nöjt mig med att
behaga, jag önskade därtill lysa och utmärka mig i världen
med framgångar som världsman och galant homme lika väl
som i arbete. Fåfänga eller ärelystnad? Vad man än må kalla
det, så var det något som var som sig bör. Det stötte ingen och
det drev mig att uppbjuda allt vad jag hade av talanger. En
sådan ambition är källsprånget till tusen goda och rättmätiga
bedrifter.»
Så Chesterfield till sin unge son, som han sänt till Paris för
att inhämta ces petits riens dans les manières et les attentions,
som skola hjälpa honom fram i stora världen.
Under det följande seklet ägnade man sig i Tyskland först
vid de små hoven, sedan i dess borgerliga kretsar åt
konversationens konst så tysk-grundligt, att Brockhaus förlag från
år 1796 lockade kunder med ett uppslagsverk, som förlaget
kallade Konversations-Lexikon. Därom diktade Goethe
(Zah-me Xenien 5):
»Konversations-Lexikon heissfs mit Recht
Weil, wenn die Konversation ist schlecht,
Jedermann
Zur Konversation es nutzen kann.»
Den gode Knigge gjorde vad han kunde för att hyfsa och
höja landsmännens konversationsvett. »Giv tillfälle åt andra
att lysa», manade han bland annat. »Tala icke om saker, som
intressera endast dig! Tala icke för mycket och icke tråkigt!
Undvik platta ordlekar! Och tänkespråk! Låt också andra få
ordet och ge sin gärd till glammandet!»
Världsmästerskapet i konversationskonst har likväl
Frankrike behållit. »Det franska språket», skriver Addison med
rätta (a. a. s. 193), »tänker för de samtalande; det är
uppbyggt av idel komplimanger. Man igenkänner i Frankrike en
utlänning på hans nej eller ja, där en infödd i regeln svarar
med en hel sats. Fransmännen äga serier av ceremoniösa
talesätt; intet är vanligare än att höra en försäljare bedja sin
granne i marknadsboden ha godheten att säga vad klockan
är slagen; eller att höra ett par skolflickor säga sig
utomor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
