Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Engelska mästare - Sällskapslek och teaterspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Rolf Lagerborg
dentligt lyckliga över glädjen att råka varandra». —
Detsamma betygar Alma Söderhjelm: »Ni behöver i Frankrike
bara gå in på en liten ’bistro’ och dricka ett glas apelsinsaft,
så får Ni höra, att den franske arbetaren kan konversera»
(Korta komplimanger, s. 89).
Den nämnde Knigges underhållande och nyttiga arbete
»Om umgänge med människor» vore förtjänt av en
uppståndelse. Likväl icke utan grundlig renovering: man kan t. ex.
icke utan fasa läsa hans förmaning att »icke lämna en
tandpetare, som man lånat, tillbaka åt sin ägare, utan att först
torka av den». —• Rätt person att »skriva en ny Knigge» vore
helt visst Alma Söderhjelm; hon har själv förklarat: »det
gjorde jag ytterst gärna ifall nu någon förläggare över huvud
kunde sätta tillit till min kunskap om fina vanor och taktfulla
seder» (Fem bröd och två fiskar, s. 63).
Sällskapslek och teaterspel.
Av Alma Söderhjelm kunde man vänta också annat än
regler och exempel: nämligen att läsaren lär sig att fatta, vad som
gör konversationen till konst. Är det icke den romantik, som
svävar över en församling, som leker sig högt över
verkligheten, undan allt bittert och bistert i vardagens bekymmer och
besvär?
Få ha som Amiel (1821—81) i sin Journal intime angivit
illusionen i den sällskapslek, som kallas konversation. »Utan
att göra sig reda för det, strävar ett utvalt sällskap till att
improvisera ett konstverk, ett slags konsert för ögon och
öron», skriver han. »Det blir en instinktiv samverkan till en
sinnets och smakens fest, som förflyttar rollinnehavarna till
inbillningens värld.» För att bevara drömmens skimmer
»måste man ge sig sken att leva av ambrosia och att inte
upptas av andra än ädla intressen. Varje häftighet, varje skri från
naturen, varje verklig smärta, varje förlupen
närgångenhet ... stöter och förstör ögonblickligen det luftslott, som
samspelet byggt upp».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
