Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Sällskapslek och teaterspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Rolf Lagerborg
drivits, de fina maneren ha maniererats. Också
konversations-konsten har genomgått en barocktid, men från raffinemang
och överlastning funnit väg tillbaka till det otvungna. Men
likväl ligger här vikt på att — såsom i övrig konst — återge
utsökta stycken natur: sådana som låna ett högre skimmer
från konstnärernas lynnesläggning. Se där källan också i
konversationen till konstens tjusning eller brist därpå.
Horatius fångade en gång dryckeslagens själ i den
vemodiga bikten: dulce est decipere in loco (ljuvt är att bedraga
sig själv på rätt ställe). Det kan också gälla konversationen.
Hans visa utile dulci som vitterlekens lösen är likaså
konversationens lag. Helt visst är den en form av estetisk kultur, som
bör räknas till de sköna konsterna. Och som utgör en deras
urform: i samtalens samfällda förnöjelse ha sagor, ballader,
folkvisor, ordstäv och annat sin källa. Och liksom andra
konstarter kräver konversationen utöver mycken skolning
också anlag av Guds nåde.
Återvända vi till gott slut till den, vars insikter ovan främst
åberopats, nämligen Alma Söderhjelm, så anvisar hon oss en
enkel ledtråd genom konversationens irrgångar. Det gäller
bara att — av Guds nåde — ha takt (Orätt, men ingen synd,
s. 100 f. ):
»Några människor ha takt, andra icke. Takt är liksom
charm en gåva av naturen, till vilken man knappast kan
uppfostra sig. Om vi höra en taktfull och en taktlös människa säga
precis samma sak, och det nästan med samma ord eller bara
med en ringa omskrivning, så kunna vi vara säkra på, att det
låter som skulle de säga helt olika saker... Två av dina
väninnor komma och titta på din lilla nyfödda baby eller på
din nyköpta hatt. De tycka, att varken ungen eller hatten är
särskilt lyckad, men hur olika kunna de inte uttrycka sin
mening. Den ena säger: ’Vad han är fet, han liknar ju alldeles
påtagligt din gamla moster.’ Och om hatten: ’Den där färgen
tycker jag inte klär dig.’ — Medan den andra säger: ’Det var
en frodig unge. Och han har ett alldeles bestämt släkttycke
på din mors sida.’ Och om hatten: ’Den är trevlig — men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
