Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Sällskapslek och teaterspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst 175
När man leker med ord i sällskapslivet, må man alltså akta
sig att slita i stycken den nämnda illusionen. Den fyller en
konstens uppgift: att värma ett frysande sinne, att båda upp
safter och krafter, som få det att tina upp. Konversationen
avspänner och eggar, den lätttar ens betryck, den
vederkvicker. Icke annorlunda än dramatisk konst: men här spela
de deltagande själva teater. Och gå upp för en stund i sin
roll... Vi ryckas med på samma vis som redan när vi endast
läsa en glittrande konversationspjäs. Vi ryckas med av det
sällskapsspektakel konversationen tvingar oss till, när vi
införas bland »glada, välklädda, förtjusande människor,
uppspelta, generösa, tjänstvilliga och snälla» — orden äro Alma
Söderhjelms (Råd till fruar och fröknar, s. 227). Glam och
glädje smitta, man kommer sig till ett visst högtryck, man ser
skönt och tror gott — och kan inte annat.
Under en sådan stämning av samfälld lätt excitation välla
sprittande infall och befriande synpunkter fram; och uppslag
att ta vara på. Lycklig den, som vid sällskapande lätt blir
»litet livad»: han slipper sina hämningar och livar i sin tur
de andra. Och tror själv att han är den han känner sig vara
— sålänge den florshuvan fortverkar.
Vad mer om det är teater: allt yttre i salongslivet och redan
elegansen har ju något av maskerad. Och likaså vad vi i
samtalen förespegla varandra. Man vet på förhand att stereotypa
fraser äro lika tomma på innehåll som etikettens regler; men
båda tjäna att underlätta umgänget, underhålla goda
relationer och avstyra otrevliga närmanden. Vad mer alltså, om
det icke är så noga med sannfärdigheten i konversationen, ja
om »lögnen» — om vi få tro Alma Söderhjelm (Råd till fruar
och fröknar s. 151) »är ett av sällskapslivets grundvillkor».
Ty just detta artificiella, det konst-gjorda alltså, i
konversationen klassificerar den som konst. Men ett villkor, också för
dess livsvärde, är att konversationen verkar natur; den har
att liksom annan konst föreställa naturen. I så måtto liknar
den trädgårdskonsten, att den — i vissa epoker — förgår sig
till att alltför mycket bättra på naturen. Sirligheterna ha
över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
