Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böckerna och naturen, av fil. dr Knut Hagberg - Att lyssna till fågelsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som ville lyssna till fågelsång får finna sig i att
antingen gå upp mycket tidigt eller också lägga sig
synnerligen sent; det är nämligen timmarna efter soluppgången som
den ljuder starkast och renast. Det är för nybörjare kanske
icke alltid så lätt att skilja isär de olika stämmorna i kören;
man bör därför helst också på förhand veta vilka fåglar det är
man kan vänta få lyssna till, om man öppnar sitt fönster i
gryningen. I Sverige söder om Dalälven får man i stort sett
höra samma sång om våren i en trädgård, där det finns
holkar uppsatta i träden, snår och buskar samt tillgång till
vatten. Men sången ändras betydligt under vårens lopp; vissa
stämmor tystna efter en tid, andra träda i stället.
En fågel är visserligen ihållig från Vårfrudag till
Midsommar, ja ända till ett stycke in i juli, den förnämsta sångaren
av dem alla, koltrasten. Han sjunger på förmiddagen och han
sjunger på eftermiddagen; ändock har man icke uppfattat
hans melodiers fyllighet och kraft förrän man hör honom i
gryningstimman. Koltrastens sång förblir ledmotivet genom
april, maj och juni. Men det är också den enda konstanta
stämman.
Bofinken och rödhaken bruka vara hunna tillbaka till sina
gamla mellansvenska boplatser redan i början av april.
Bofinken hör man bäst om förmiddagen; rödhaken sjunger
däremot aldrig klarare och ihålligare än i skymningen och
gryningen. År 1943 förekom han ovanligt talrikt i trädgårdar och
skogskanter i Mälarprovinserna. April detta år var det också
rödhakens sång som jämte trastens dominerade när det
började dagas. Mycket tidigt i gryningen börjar också mesarnas
kvitter: talgoxens sågande, blåmesarnas zirrande ton. Dessa
läten bilda i april ett helt, som synnerligen väl harmonierar
med årstidens art. Den samlade sången är ännu spröd och
fin, liksom den begynnande grönskan. Rödhakens melodier
passa också bäst samman med de ännu outslagna träden.
I slutet av april eller i början av maj tystnar rödhaken tills
vidare; även talgoxe och blåmes höras mindre ofta och
ihållande. De äro upptagna av sin häckning. I stället komma nu
flugsnapparna, rödstjärten och de olika sångarna. Aldrig är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
