Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Böckerna och naturen, av fil. dr Knut Hagberg
- Att lyssna till fågelsång
- Häckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller fågelsången så stark som i slutet av maj, någon timma
efter soluppgången. Och den har ett annat kynne, en annan
klang än aprilsången. Redan före gryningen sjunger
rödstjärten, icke så melodiöst som rödhaken, men med kraftigare
toner. När så trädgårdssångaren, lövsångaren, ärtsångaren,
törnsångaren, den svarthuvade sångaren, flugsnapparna och
grönfinkarna samfällt ackompanjera koltrasten, blir musiken
utomordentligt rik, mycket fylligare men icke lika ljus och
ren som aprilsången.
Ombyte förnöjer, ljuder det gamla ordet, variatio delectat.
Året har sin givna rytm men livet i markerna skiftar både
från år till år och från dag till dag.
Häckning.
Att lyssna till fågelsången är angenämt och upplyftande,
men det är också synnerligen intressant att följa fåglarnas
häckning. Det bör förvisso ske med största försiktighet;
fåglar som bygga sina bon i undangömda vrår eller längst inne
i grenarnas dunkel göra det i akt och avsikt att få vara
ostörda, och då bör man icke heller störa dem. Det är lätt gjort att
skrämma den ruvande honan så att hon överger boet. Skulle
man lägga märke till, att honan — och även hanen — för en
stund lämnat rede och ägg, bör man likväl icke i onödan gå
åstad för att närmare inspektera boet. Gör man icke annat ont
så bryter man dock kvistar och böjer undan löv, och därmed
visar man väg för äggplundrande kråkor och skator. I
fågelbon som människan varit framme och petat på eller
närgånget undersökt misslyckas ofta häckningen: äggen gå till
spillo eller ungarna försvinna ofullgångna. Man bör alltid gå
varsamt fram i markerna, men mest under häckningstiden.
Men alla fåglar äro icke lika skygga. Blåmesar,
flugsnappare, starar, som till boplatser välja holkar alldeles inpå
människoboningarna, tåla också mycket väl att bli observerade.
Våren 1943 häckade ett par blåmesar alldeles intill min
förstugukvist, och att jag alltså både ganska länge och ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 6 19:35:04 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/levkonst/0189.html
