Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Vad är en målning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färgkompositionen, vars alla andra element få sin motivering
endast genom sitt förhållande till denna medelpunkt för
konstnärens intresse. En målare kan emellertid vara en
utpräglad kolorist även om han arbetar med ett
utomordentligt sparsamt och diskret färgval ifall han har förmågan att
utvinna en rikedom av nyanser och toner inom det trånga
register han valt.
En målning är ett stycke duk, en yta. På dessa
odifferentierade plan skulle genom konstverkets skapare framstå det man
kallar form. Ordet kan användas i två bemärkelser. Man
kan mena den avbildade formen och den i egentlig mening
konstnärliga formen. Att avbilda så, att konstnären för
åskådaren berättar om hur hans förebild i verkligheten
ser ut, kan göras på många sätt. Det kan ske genom ett
korrekt återgivande av konturerna eller genom ett noggrant
återgivande av lokalfärgerna och deras avskuggningar eller
genom ett intimt studium av valörerna, d. v. s. av ljusspelet
med dess reflexer och olika starka avtoningar. Dessa tre
system, tillämpade var för sig till sina yttersta konsekvenser,
återfinnas i resp, den rena konturteckningen utan
skuggningar, emaljmosaiken eller applikationsbroderiet och
fotografien. Inom måleriet kombinerar man dessa olika metoder,
vilket kan göras på oräkneliga sätt.
Det intimaste sammanhang råder mellan färgsättning och
formbildning å ena sidan och djupverkan å den andra.
Känslan av föremålens rondeur, deras utsträckning i rummet,
och av rymdverkan i ett landskap kan en konstnär
åstadkomma genom att betjäna sig av olika medel. Det mest
lättförståeliga är, då han använder sig av linjeperspektivet t. ex.
i ett landskap eller en interiör, eller ger ett i förgrunden
stående föremål en plastisk påtaglighet genom mörk,
modellerande skugga. Men dessa verkningsmedel måste gå hand i
hand med en färgsättning, som arbetar med och inte emot
deras verkan. Ett föremål, som befinner sig nära inpå en
åskådare, har en annan nyans än samma föremål, sett på
avstånd. Ett landskap »blånar» mot horisonten, beroende på
de mellanliggande luftlagrens inverkan. Om konstnären icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
