Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Naturen i konstens spegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att se på konst» 201
inte finns goda och dåliga motiv utan bara goda och dåliga
konstnärer.
Det fanns en tid då man ansåg, att ett vackert eller
intressant innehåll i själva verket var så förledande för både
konstnären och betraktaren genom sin tendens att dra till sig
otillbörligt intresse, att allt »innehåll», om det var en anekdot,
en symbol eller bara en stämning, borde bannlysas som
skadligt. För en sådan åsikt är stillebenet det ideala motivet, och
som en uppställning av döda ting, vars enda ändamål är det
rent konstnärliga arrangemanget, bör enligt detta sätt att se
också alla andra motiv behandlas. En sådan till sin
ytterlighet driven ensidighet kan vara nyttig som reaktion mot
överdrifter av motsatt slag. Men Giottos fresker bli inte sämre av
att de ge gestalt åt bibliska berättelser, Rembrandts Nattvakt
är ett storverk fast det berättar om uppbrottet i ett
skyttegille och Rodins Bronsåldern har icke lidit av att konstnären
i sin figur har skapat en symbol. Men inget av dessa verk är
dock stort på grund av sitt innehåll, utan på grund av sin
konstnärliga form. Ett skönt eller ädelt ämne kan inspirera
en konstnär till ett mästerverk, men han kan sporras att nå
lika långt av betydligt enklare orsaker. En italiensk
författare, Matteo Marangoni, har i sin bok »Saper veder» (»Att
kunna se») dragit den mycket belysande parallellen, att de
bästa operorna visst icke äro komponerade över de bästa
texterna. Men den ofta mycket enkla libretton och dess motiv ha
dock kunnat giva kompositörens fantasi den stöt, som
behövdes, för att hans egen begåvning ur intet skulle bygga upp ett
konstverk.
Då man talar om konst ur allmänna synpunkter, frestas
man lätt att speciellt befatta sig med de problem, som angå
måleriet. Denna konstart är mångsidigare än de andra, och
dess problem och de synpunkter man kan lägga på dess alster
äro därför talrikare än skulpturens, grafikens och
handteckningens. Tyvärr är det också så, att måleriet drar till sig
publikens intresse i sådan grad, att de andra konstarterna bli
lidande därpå. På en blandad utställning gå besökarna i
genant stort antal rakt genom teckningskabinetten och äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
