Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - I. Kriser med i huvudsak fysikalisk eller kemisk orsak - Brytningsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Jakob Billström
bygger många misslyckanden och många själskriser
därigenom.
Den danske psykiatern Helweg talar om att somliga
människor ha »liksom ett organ eller anlag för religion» och andra
ej alls eller i långt mindre grad. Förf, har ofta i föredrag
brukat framhålla detsamma för förmågan att älska, det vill säga
kärleken mellan kvinna och man i detta ords vidaste
omfattning. Somliga äga ett bättre utvecklat sinne för kärlek än
andra.
Det kan ej vara tvivel underkastat, att i ungdomstiden större
förutsättningar än under något annat åldersskede finnas för
utvecklandet av såväl den religiösa upplevelsen och
inlevelsen som av kärleken. Ett stöd för religionens betydelse under
denna tid lämnas av en undersökning 1941 från vissa
frireligiösa grupper här i landet. Det framgår av densamma att det
övervägande antalet medlemmar redan i ungdomstiden
anslutit sig och ej som man mera allmänt antager »omvända sig
på äldre dagar».
Ungefär under mellersta tredjedelen av pubertetsperioden
uppträda egendomliga kortvariga krisartade tillstånd med
splittring eller plötsliga omkastningar i känslolivet. De
betingas dels av de redan påtalade fysiologiska förändringarna
i kroppen, dels av att de unga plötsligen och utan
förberedelse ställas inför nya uppgifter och komma i direkt beröring
med mångfalden av sociala problem på ett annat sätt än förut.
Osäkerheten i det inre framtvingar en skenbart ökad yttre
säkerhet, vilken åtföljes av stingslighet, lynnighet, trots,
kamplusta. Man kan säga att det föreligger en både inre och
yttre krisberedskap. Detta förklarar en viss dubbelhet —
ambivalens — i väsendet. Man har behov av ensamhet och av
sällskap och är otillfredsställd med båda delarna. Man har
behov av ombyte, av något nytt, även om det är sämre, och
av tradition och vana på samma gång. Man vill härska och
har behov att ledas. Man har åtrå och lusta och man har en
drift till askes och försakelse. Man älskar »sans och måtta»
och vill även »det hänsynslösa utgivandet och den fullaste
livsberusning». Denna dubbelhet kommer alltid någon tid till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
