Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - Funktionsnedsättningens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Jakob Billström
Det som alla — utom de närsynta — lägga märke till vid
40-årsåldern är behovet av att vid läsning hålla boken längre
ifrån sig och snart nog även behov av glasögon för läsning,
skrivning och annat närarbete samt krav på starkare
belysning. Intet av detta utlöser någon kris. Den kommer först när
de hittillsvarande synrubbningarna ökat så att de blivit
besvärande samt åldersgrumling av linsen börjat nedsätta
synskärpan. Vid samma tid börjar uppfattningen bliva
förlång-sammad dels av själva sinnesintrycket och ännu mera av
identifieringen av det iakttagna. Detta leder dels till ett
försvårat igenkännande av människor och ting, dels till
bristfällig orientering. I dimma se alla föremål större ut än de äro
i verkligheten. Hur många gånger har man ej på
fjällvandringar i dis tagit ett stenröse för ett hus? Vem har ej någon
gång på landet suttit och trött sett ut över slätten med slappad
ackommodation, men plötsligt ryckt till inför åsynen av en stor
svart fågel, vilken i nästa ögonblick avslöjar sig som en fluga
på rutan? Vem har ej i djup skymning gått genom en enskog
eller en hage med kreatur och sett allehanda underliga
figurer och obekanta konturer av i dagsljus välbekanta föremål?
Detta förklarar t. ex. att barn äro mindre rädda, när det är
absolut mörkt, än om det är så pass mycket dager kvar, att
man om ock otydligt kan skymta ett eller annat enstaka
föremål.
Alla ha vi under tågresor sett hus och träd röra sig i
förhållande till varandra. Detsamma ser man ibland under
gående ute ganska tydligt, mest på äldre dar. Detta uppträder,
dels om man skarpt fixerar marken framför sig och plötsligt
ser upp eller till sidan, dels om man är trött och går försänkt
i tankar samt vrider huvudet åt sidan. Anledningen torde
vara börjande nedsättning av synskärpan med ökad
ansträngning för tydligare seende i förening med långsammad
uppfattning. Man ser ännu skarpt i mitten av synfältet och
otydligt i dess periferi. I början korrigeras missuppfattningen
tämligen omedelbart, men med stegrad ålder långsammare
och först efter medveten ansträngning. Därjämte tycker sig
förf, hos patienter och sig själv efter 60-årsåldern hava
iakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
