Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - Funktionsnedsättningens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriser i det mänskliga livet 249
Röständringen verkar eljes även irriterande på den talande
själv.
Den vid högre ålder försämrade balansen, jämte nedsatt
rörelseförmåga såväl beträffande kraft och precision som
uthållighet, skapar ett irritationstillstånd och en
osäkerhets-känsla, som kunna framkalla en krisberedskap.
Att minnet avtager med åren är ju ett känt förhållande och
påtagligt redan om man ser det ur kvantitativ synpunkt. Det
kan ej rymmas mer än en viss mängd; tillföres nytt, måste
något gammalt falla bort. Nu sitta ju, som alla veta av lätt
begripliga skäl, de äldsta minnena bäst kvar, d. v. s. tydligast
och längst. Detta innebär en viss risk, ty dessas tydlighet och
exakthet föranleder en överskattning av nyare erinringars
tillförlitlighet. Medvetandet om att man lätt kan glömma, gör,
att, ifall det är något, som skall göras, man går och tänker så
mycket på det, att det till sist blir en »verklighet». Man är
sedan övertygad om att man gjort det och fattar knappt när
man upptäcker att det ej blivit gjort, t. ex. betalande av
skatten i rätt tid o. d. Liknande gäller, när man skall hålla i
minne, att man har gjort något, hur man har gjort det, när man
gjorde det etc. Man går och tänker och tänker och till sist är
tvivlet där: Kanske jag inte har gjort det, utan bara tänkt
göra det, t. ex. låsa dörren o. d. En annan gång är det frågan
om att komma ihåg och taga med ett viktigt papper, som man
därför lagt synligt och lättåtkomligt. Så hittar man en ny och
»bättre» plats. När man sedan behöver papperet finns det ej
på någotdera stället, ty man har hittat ett »ännu bättre» ställe
att lägga det på, där det är »mera i ögonen fallande».
Man glömmer bort flera viktiga saker, därför att man så
starkt koncentrerar sig på att komma ihåg en sak. Nu kan det
hända att även den faller ur minnet på grund av något som
ibland kallas uppdykande föreställning, ibland perseveration
och är ett typiskt ålderdomssymtom. Det är bl. a. märkbart
på felsägningar och skrivfel. Något som man nyss har sagt
eller intensivt tänkt på, dyker upp i medvetandet efteråt gång
på gång och utan varje sammanhang med den aktuella
tankegången. Detta förklarar delvis den hos en del personer
van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
