Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - Funktionsnedsättningens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Jakob Billström
för knarrighet? Kunde man ej i förebyggande syfte försöka
med handaslöjd eller handarbete även för dem?
Även memoarskrivning kan man tänka på, men det är svårt
och fordrar säkert en speciell begåvning. Förf, har själv
försökt, men måste efter misslyckande uppgiva företaget. Det
blev för mycket av vad jag hade upplevat och gjort samt för
litet av vad jag upplevat och gjort. Små notiser samt material
för tidsskildringar av någon verklig författare kan man förr
tänka sig. Det kan var och en åstadkomma. Det samlar
intresset och avleder från jaget, vilket brukar taga för mycket plats
i medvetandet och bliva litet för känslobetonat med högre
ålder. Dessa anteckningar göras ej för offentligheten utan för
familjemedlemmarna i kommande generationer och kunna
dessutom kanske innehålla något av värde för framtida
kulturhistoriska forskare.
Det är ytterligare två grupper symtom, som äro
karakteristika för funktionsnedsättningens kris. Det ena är rikedomen
på associationer vilka ofta äro av samma styrkegrad. Härav
blir framställningen både fylligare och livligare, men man
förlorar i stället lätt den röda tråden. Då kan
perseverations-tendensen ej sällan vara till hjälp. Det andra är återfall i
tidigare automatismer, såsom t. ex. att man uppger sitt
barndomshems telefonnummer i stället för sitt eget, eller när man
sent någon kväll skall gå hem och viker av en annan gata
samt stannar framför en port, där man bodde för ett par
årtionden sedan.
Både de som lyckligt genomgått funktionsnedsättningens
kris och de som misslyckats med lösningen, hava ett
gemensamt drag: de tala gärna om hur duktiga de varit »förr i
världen», i synnerhet på den fysiska prestationens område. De ha
glömt att duktigheten redan fått sin belöning för flera
årtionden sedan. Nu gäller det en insats på andra områden och den
är av annan art, men lika behövlig. Värdet ligger ej i vad man
gjort eller vad man varit, utan i vad man är och vad man gör.
De gamla äro lika nödvändiga som ungdomen, men bägges
insatser ligga på olika plan, varför konkurrens, kris och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
