Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människans dolda krafter, av överläkare John Agerberg - Hur förbereda vi oss för de stora påfrestningarna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människans dolda krafter
299
till svartsjuka, hat och ej sällan farliga urladdningar som
våldsdåd o. dyl. Den verkliga kärleken, som jag här åsyftar,
är den som ej blott vill ha utan även har behov av att ge och
hjälpa. — Den sanning, som jag här vill ha fram, kan
sammanfattas i det gamla visdomsordet: Glad och god skall
mänskan vara!
Att vara glad och god är ingen konst för den som av naturen
fått ett gott humör, är frisk och sund samt gynnats av lyckan.
Men huru många är det egentligen som få åtnjuta alla dessa
förmåner under ett helt långt liv? Praktiskt taget alla få förr
eller senare sina motgångar, missräkningar och prövningar
att genomgå. — Här komma vi till det allra största
konststycket i livets hårda skola: att bära sina motgångar och
besvikelser med bibehållet livsmod.
Som jag framhållit, är människan lyckligtvis av naturen
optimist. Hoppet kan hålla oss uppe, även om det enligt
nykter matematisk beräkning är ytterst litet att hoppas på. Men
denna till synes oförnuftiga optimism är i själva verket inte
så oförnuftig. Erfarenheten visar, att det mycket ofta finns
möjligheter även där vårt begränsade förstånd inte förmår
upptäcka några, över huvud taget är det en god tröst att vi
så ofta felbedöma situationerna i livet. En mycket god
sanning, som jag för min personliga del först helt nyligen fått
lära mig, är att man strängt taget inte alls har någon
anledning att bli ledsen för motgångar och tråkigheter, därför att
det mycket ofta visar sig, att det som man först tar som en
olycka, senare kan få de mest fördelaktiga och glädjande
verkningar.
Men om vi skulle lyckas göra världen till en enda stor idyll
med idel glada och goda människor, är det säkert att alla
ändå i längden skulle bli tillfredsställda? Nej, det tror
åtminstone inte jag. Det i vår natur djupt rotade behovet att
utmana faror och uppleva spänning skulle nog snart ta ut sin
rätt. I någon form måste livet ha karaktären av spännande
kamp, om vi skola kunna trivas riktigt. Åtminstone för oss
nordbor med vårt krigiska påbrå skulle det eljest bli väl
»jolmigt». Hos varje generation uppväxande ungdom
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
