Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människans dolda krafter, av överläkare John Agerberg - Hur förbereda vi oss för de stora påfrestningarna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
John Agerberg
växer ett spontant behov att på något sätt bryta med det
gamla och invanda och finna något nytt att sysselsätta
fantasien med, helst av himlastormande art. Nästan vilka
revolutionära idéer som helst kunna påräkna anslutning från
åtminstone någon del av de unga. Jag erinrar mig ett yttrande
av Nathan Söderblom i ett tal, som han höll år 1930 och i
vilket han gav en analys av det då aktuella tidsläget. Han
konstaterade det materiella välståndet och att allt syntes vara
på väg att bli så bra och välordnat på alla sätt. Men trots allt
detta goda ansåg han att det var något som fattades. »Vi ha
så mycket av det ordentliga», sade han, »men man skulle vilja
se litet mera av det utomordentliga». Ja, människan har inte
behov endast av det ordentliga utan även av det
utomordentliga, i all synnerhet ungdomen. Nu har det utomordentliga
kommit, men inte i den form vi velat. Vi fick — kriget.
Men när kriget en gång är slut, saknas lyckligtvis inte stora
uppgifter för den som vill finna utlösning i det
utomordentliga. Att lära folken att förstå varandra och hysa glada och
vänliga känslor i stället för hat blir minsann en jätteuppgift.
Det gäller kanske liv och död för hela vår stolta kultur, och
medvetandet därom bör vara tillräckligt för att mobilisera allt
som finns av mänsklig kraft och intelligens för att föra
världen genom den kommande krisen. Det räcker nu inte längre
att bemästra naturen, som vi hittills gjort, utan vi måste
komma till rätta med de mänskliga affekterna, om vilka den
danske läkaren och psykologen Carl Lange för snart 60 år
sedan skrev, att de äro »de største Naturmagter som vi kende».
Hur man vänder på saken, finns det således näring för
hoppet, och för den som kan hålla hoppet och framåtandan
levande, är konsten att leva egentligen inte så stor. Men —
det finns människor, som till synes inte ha något mer att
hoppas av livet. Erfarenheten visar emellertid, att just sådana,
som drabbats allra svårast av yttre olyckor och förlorat allt
som de satt något värde på, ej sällan förmå bemästra sitt öde
på ett underbart sätt och utveckla inneboende krafter, som
för en vanlig dödlig te sig ofattliga. En av medarbetarna i
denna bok höll i samma vecka som detta skrives ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
