Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren
- Förräderi mot glädjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅTTLIGHETENS NJUTNING
Förräderiet mot glädjen.
Den tyske filosofen Max Scheler, som inte alldeles med
orätt betecknats som den betydelsefullaste företeelsen på
etikens område efter Kant, har skrivit en uppsats med titeln
»Vom Verrat der Freude», »Om förräderiet mot glädjen»
(»Moralia», s. 104 ff.). Han påminner att börja med om
upplysningstidens åsikt, att varje slag av lustkänsla var »ett tecken
på framåtskridande mot fullkomlighet» (Leibniz).[1] Mot denna
»flacka eudämonism» kom senare en reaktion med Kant, vars
kritik delvis var berättigad men som tyvärr råkade kasta ut
barnet med badvattnet. Kants kärva moraliska rigorism har
inte mycket till övers för glädje och njutning: det gäller för
människan att göra sin plikt, och om plikten skulle strida
mot de naturliga böjelserna, så är det så mycket bättre från
moralisk synpunkt!
Intressant nog söker Scheler ge en geografisk förklaring
på denna onekligen litet dystra lära. Den är preussisk,
östtysk, ett barn av Fredrik den Stores stränga rigorösa anda!
Skulle, frågar Scheler, sådana anti-eudämonistiska idéer
kunnat växa fram ur en mark, där kultur, civilisation och
kristendom äro vida äldre, där själen på ett mildare och mera
kärleksfullt sätt vågar hänge sig åt människor och landskap,
där livskänslan utmärkes av lätthet och avspänning, och där
man har en lycklig förmåga att — med bibehållen
prestationsduglighet — gå upp i njutningen av kulturens goda?
Säkerligen icke, menar den tyske tänkaren; den moralfilosofi, som
förrått glädjen, hör hemma i Preussen. Scheler citerar ett
yttrande som W. Sombart fäller i ett arbete efter att ha givit
[1] Jfr Spinoza: »Med lust menar jag . . . en affekt, varigenom människoanden
föres mot större fullkomlighet». Etik, 3:e boken, prop. XI, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 6 19:35:04 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/levkonst/0317.html
