Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Förräderi mot glädjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en skildring av Preussens landskap och människor: »Vad
återstår väl i en så karg och fattig värld, där ingenting
inbjuder till glädje och kärlek, annat än att göra ’sin plikt’?»
Schelers övertygelse är, att glädjen är ett nödvändigt inslag
i människolivet, om detta ej skall förkrympa och snedvridas.
Den är etiskt berättigad, ty: »Blott lyckliga människor äro
goda».
Moralpreusseriet är emellertid inte begränsat till östra
Tyskland och de andliga verkningar som utgått därifrån utan
kan betraktas som en god beteckning på en lite varstans
förekommande tendens till njugghet och snålhet under en
mer eller mindre heroisk pliktmorals täckmantel. Njuggheten
och aggressiviteten hos denna pliktmorals förkunnare rikta
sig inte bara mot medmänniskorna utan också och t. o. m. i
främsta rummet mot det egna jaget. Vad en stor del
människor behöva lära sig är i själva verket att vara generösa
mot sig själva. Enligt kristendomen skall man älska andra
såsom sig själv. Det gäller alltså att börja med sig själv. Den
som inte kan inta en välvillig och bejakande ståndpunkt till
sin egen person torde knappast vara i stånd att visa någon
äkta sympati mot andra. Det sunda bejakandet av den egna
kroppen och själen skapar däremot en naturlig grundval för
utvecklingen av den kärlek till nästan som utgör det etiska
idealet i de högre religionerna och moralsystemen.
Den generösa och bejakande inställning till den egna
personen varom här är tal, har ingenting alls att göra med egoism
och jagiskhet. Egoismen är neurotisk och krampaktigt
anspänd; här är däremot frågan om en avspänd attityd, en den
öppna handens politik i motsats till den slutna handens, som
alltid är fördärvbringande och förkastlig.
Utan ett visst mått av lust och njutning synes människan
icke kunna leva. Även asketen och moralrigoristen har sin
speciella njutning — även om den är pervers. Efter
psykoanalysens avslöjande upplysningsarbete ligger det i öppen
dag, att exempelvis Kants åsikt att plikthandlingen blir etiskt
värdefullare om den utföres mot den personliga böjelsen, har
åtskilligt med sadism och masochism att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
