Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Epikureism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 Gustaf Lundgren
Epikureism.
Den som önskar lära sig något om måttlighetens njutning
kan icke få någon bättre läromästare än Epikur, den grekiske
filosof som på 200-talet före Kristus samlade sina lärjungar
i en trädgård i Aten. Hans lära om lusten såsom det goda har
ända sedan antiken blivit missförstådd och försimplad, och
ännu idag lever mången i den föreställningen att en »epikuré»
är detsamma som en vivör och lebeman (jfr ovan G. Castrén).
Men i själva verket förkunnade Epikur evangeliet om »de
ringes rikedomar». »I hans omgivning skall stor enkelhet ha
varit rådande; en liten bägare vin, annars vatten. Sänd mig
lite ost, skriver han till någon, så att jag kan leva högt om jag
får lust. Med bröd och vatten ansåg han den vise kunna leva
nöjd» (Hans Larsson, »Den grekiska filosofien», s. 117). På
alla områden är Epikur den fina måttfullhetens filosof.
I litteraturen finnas många ställen, som — vare sig de äro
inspirerade av Epikur eller icke — utmärkas av en
karakteristisk »epikureisk» stämning. I Horatius’ oden behöver man icke
söka länge efter sådana rader. Bort med alla »persiska»
tillrustningar, säger Horatius. Giv mig i stället en enkel
myrtenkrans, då jag i vinrankans skydd vill tömma min bägare.
Ovidius’ beskrivning av den enkla måltid som Philemon och
Baucis bjuda de gästande gudarna på, är sant epikureisk.
Det bjudes på »vin, ej tyngt utav åren» och sedan:
nötter och fikon först och därtill torkade dadlar,
plommon och äpplen, doftande skönt från rymliga korgar,
druvor, plockade nyss från purpurglödande vinstock;
honungskakan glänsande vit ses trona i mitten.
Ett epikureiskt liv lever den besynnerlige gethudsklädde
ana-koreten i Hauptmanns »Kättaren från Soana». Besökaren som
kommer till honom i hans enkla bergshydda trakteras med
vetebröd, fikon, oliver och mespel, som serveras på ett
stenbord ute i det fria; »därtill ett fullt krus med rött vin, som
han just hämtat ur grottan».
Meresjkovski har i sin bok »Tolstoj och Dostoj evski»
skild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
