Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Utsvävningens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måttlighetens njutning
309
»last», om den får frodas utan kontroll. Hermann Keyserling
påpekar i sin förnämliga bok om levnadskonst (»Das Buch
vom persönlichen Leben», s. 566), att människan på grund
av den biologiska brist på balans som utmärker henne i
motsats till djuren, tenderar till lastbarhet i denna mening. Varje
människa har benägenhet att äta eller dricka eller älska eller
arbeta för mycket eller att gå för långt i någon annan riktning,
alltefter de intressen hon drives av. Men sådan brist på sinne
för jämvikt medför alltid olycka. Alla kärleksförbindelser där
känslor och impulser tillåtas husera utan kontroll, sluta illa,
och om maktdriften inte begränsas av insikt och klokhet,
förstör den ofelbart den maktlystne och allt vad han
åstadkommit. Napoleon och Hitler äro exempel på det sistnämnda.
Bismarck däremot hade mer sinne för måttlighetens njutning,
när det gällde makt.
Av insikt, klokhet och måtta måste således njutningen av
vad slag den vara månde behärskas och balanseras.
Utsvävningen förstör den organiska jämvikten i själ och kropp och
leder till kraftuttömning med åtföljande symtom av olika
slag. Det »lagom», som är det rätta måttet, är strängt
subjektivt, och varje individ bör här ha sina egna normer, som ej
passa för och ej på minsta sätt angå någon annan. Vad som
är måttlighet för den ene skulle kanske vara en utsvävning
för den andre. Sokrates i Platons »Symposion» deltar i ett
dryckeslag som varar hela natten men måste ändå sägas vara
en måttlig man. Mot festens slut är han fortfarande kry och
vaken och håller på med en utredning om tragedi och komedi.
De övriga deltagarna äro inte riktigt i stånd att följa med
hans bevisning utan slumra in, den ene efter den andre. »När
Sokrates sålunda hade talat dem i sömn», heter det hos Platon,
»steg han upp och gick därifrån, åtföljd såsom vanligt av
Aristodemos; och efter att hava badat gick han till Lykeion
och tillbragte där, såsom han brukade, hela dagen och gick
efter en så tillbragt dag på aftonen hem till vila.» Om
kopparslagare står där ingenting och inte heller något om darrande
händer eller kallsvett eller dödsångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
