Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Smakens rehabilitering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måttlighetens njutning
313
Vad känseln beträffar, spela taktila lustförnimmelser en stor
roll vid den sexuella njutningen. Mellan beröringssinnet och
synen finns en mycket intressant släktskap. »Ich ... sehe mit
fühlendem Aug, fühle mit sehender Hand», säger Goethe i
sin erotiska dikt »Römische Elegien». Hans ungdoms lärare,
den store humanisten J. G. Herder, hävdar i sin »Plastik» den
kuriösa åsikten att den plastiska konsten egentligen borde
upplevas med händerna: på museerna skulle besökarna gå
omkring och känna på skulpturerna!
Alltnog — hörsel, syn och känsel ha sen gammalt
omhuldats av teoretikerna. Om ögats och örats njutningar handla
särskilda kapitel i denna bok. För rättvisans skull skola även
tungans och gommens njutningar erhålla ett avsnitt — och
om möjligt en upprättelse. En sådan kan nämligen behövas;
det finns en allmän tendens att betrakta dessa njutningar
som mindre »fina» än de övriga sinnenas.
Den uppfattningen delas emellertid icke av den franske
författaren Brillat-Savarin, som skrivit en spirituell och delvis
snillrik bok till smakens försvar (»Smakens fysiologi», 1825;
sv. övers, av Algot Ruhe, 1924). Jag skall i detta sammanhang
icke göra några citat utan i stället påminna om, att vi äga ett
svenskt originalarbete, som på sätt och vis är en motsvarighet
till Brillat-Savarin, nämligen norrköpingsläkaren Ch. Em.
Hagdahls imponerande verk »Kok-konsten som vetenskap och
konst» (1879). Doktor Hagdahl säger helt oförskräckt, att alla
vetenskaper sluta sig till den högre kok-konsten »likasom
floderna strömma till hafvet». Trots alla filosofer måste
envar erkänna, att bordets nöjen »äro de första och de sista,
som erbjudas oss och hvilka vi oftast få smaka, mer än tusen
gånger om året, hvarje år af vårt lif. Vår tacksamhetsskuld
till dem är således stor». Hagdahl vet att blott den måttlige kan
njuta riktigt: »Hvarje menniska, som icke är alldeles utan
sundt förnuft, är på sitt sätt epikuré — det finns otaliga
epi-kuréer blott i potatiskokning. Fullkomligheten i all njutning
beror på fullkomligheten hos våra själs- och
kroppsförmögen-heter, och derföre — är den måttligaste menniskan den största
epikuréen och den enda verkliga vällustingen. Tro derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
