Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Smakens rehabilitering - Tungan och näsan som filosofiska organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Gustaf Lundgren
icke, att bordets nöjen endast finns till för personer med stark
helsa; de finaste njutningarna äro måhända ännu mer till för
de svaga, ty, ledda af en förståndig måttlighet, hafva dessa det
stora företrädet att kunna bättre uppfatta sådana sinnenas
förnimmelser, som väckas af återhållsamhet och underhållas
af illusionen.» Hagdahl bekämpar också den mycket spridda
uppfattningen att gourmanderna nödvändigt måste vara feta
och trinda. Ur obekant källa anför han: »Archestratus, en af
forntidens vise, dock mest berömd såsom gurmand och
snillrik författare, var så lätt, att en vindflägt kunde bortföra
honom; och Knickerbocker omtalar i sin historia öfver New
York något liknande om en holländsk finsmakare, som
minskades så småningom, att då han dog ingenting fans qvar af
honom att begrafva» (s. 77—78).
Den förträfflige Hagdahl har obestridligen en tendens att
betrakta hela livet ur köksmästarsynpunkt. Men även från
andra områden, från skönlitteraturen och t. o. m. filosofien
kan man notera enstaka författare, som uppträtt till försvar
för smaksinnet. I sin skrift »Folken och födan» citerar
professor Alf Nyman följande uttalande av Guy de Maupassant:
»Blott dumsnutar äro inga finsmakare. Man är gourmet på
samma sätt som man är konstnär och som man är diktare.
Smaksinnet är ett lika delikat, för fullkomning mottagligt och
aktningsvärt organ som ögat och örat. Fattas smaken, så är
man berövad förmågan att värdesätta rätterna; liksom man
kan vara ur stånd att göra en boks eller ett konstverks
egenskaper rättvisa. Man har en enfaldig mun på samma sätt som
man har ett enfaldigt huvud.»
Tungan och näsan som filosofiska organ.
Mot den gängse ensidiga uppskattningen av syn och hörsel
reagerar också Keyserling i sin på idéer och uppslag så rika
filosofiska reseskildring »Österland och Västerland». I
kapitlet om Kina berättar han här om ett besök på en liten
restaurang för finsmakare i Peking. När han hör den av ren
kock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
