Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsförlängning, av professor Gaston Backman - Sociala synpunkter. Statistikens vittnesbörd - Jämförelse med antiken och medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Gaston Backman
man av de anförda statistiska siffrorna säkerligen icke draga
slutsatsen, att den fysiologiska livslängden också blivit större,
och att det ej blott är flera människor nu än förr, som bliva
gamla. Frågan är alltså ännu obesvarad, huruvida numera
icke blott flera människor än förr bliva gamla, utan om de
också bliva äldre än förr.
Jämförelse med antiken och medeltiden.
Man kan söka besvara problemet ur en annan synpunkt.
Har 60-åringarnas återstående livslängd förändrats sedan
antikens dagar? Macdonell menade sig 1913 på grundval av
latinska inskriptioners dödsuppgifter komma till den
slutsatsen, att 50—60-åringarnas återstående livslängd under
antiken var ungefär densamma som nu, men att 60-åringarnas
återstående livslängd sannolikt var större än i nutiden. Detta
tolkar Macdonell såsom resultat av ett urvalsfenomen, i det
att antikens oerhört stora barnadödlighet kvarlämnade blott
de livsdugligare. Sammanställer man ur Levisons 1898 gjorda
samlingar av antika romerska inskrifter (sammanlagt 6.462)
den genomsnittliga livslängden för alla, som nått eller
överskridit 60 levnadsår med liknande uppgifter ur Sveriges Off.
Stat, för 1933, så finner man 76,05 för den romerska antiken
och 76,61 för män samt 77,47 år för kvinnor i Sverige 1933.
Ur Bessie Bichardsons arbete 1933 över dödsåldern i det
antika Grekland beräknar jag för 111 väl bekanta personer,
som uppnått en ålder av 60 år och mera (en person med 120
—125 år ej medräknad) en genomsnittlig levnadsålder vid
döden av 78,7 år. Skillnaderna gent emot de svenska siffrorna
från 1933 äro med hänsyn till disponibla materialmängder
alltför små, för att de skulle kunna tillmätas någon betydelse.
Jag anser mig därför böra sluta, att vad uppnådda 60 år
beträffar, var i det antika Rom och Grekland den
genomsnittliga livslängden densamma som i våra dagars Sverige.
Slutsatsen är dock ej alldeles bindande, då inskriptionernas
uppgifter sannolikt röra personer ur de gynnade sociala
befolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
