Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsförlängning, av professor Gaston Backman - Sinnesstämningarnas betydelse för livslängden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Gaston Backman
par sålunda innervationen till skelettmuskulaturen och
dämpar även den ständigt pågående innervation, som
upprätthåller denna muskulaturs spänningstillstånd eller tonus.
Rörelser bliva gärna långsamma, kroppshållningen slapp.
Samtidigt framtvingar den djupa sorgen en ofrivillig
sammandragning av de finare blodkärlens muskulatur, varigenom
kroppens olika vävnader bliva mera blodfattiga och deras
funktioner försvagade. Sålunda minskar sorgen
salivavsönd-ringen, så att munnen blir torr och tungan klibbar; hos
di-givande kvinnor minskas mjölkavsöndringen. Sannolikt äro
den sörj andes djupa suckar en följd av minskad
blodförsörjning av lungorna. Denna minskning leder till en relativ
syr-gasfattigdom i kroppen och framtvingar därigenom dessa av
och till insättande krampaktiga inandningar. Hjärnans fina
blodkärl sammandragas under sorgens inflytande och
blodcirkulationen försämras. Kanske är detta ytterst den
direkta orsaken till den bristfälliga innervationsförmågan
av skelettmuskulaturen. Hos den djupt sörjande förlorar
vidare huden sin fyllighet, trötthetskänslan är utpräglad,
tankarna flyta långsamt etc. I många av dessa sorgen
åtföljande kroppsliga förändringar igenkänna vi drag, som
annars äro karakteristiska för det framskridna
åldrandet. Därför är det också antagligt, och bekräftas ju av den
alldagliga erfarenheten, att länge varande sorg för till ett
snabbt och påskyndat åldrande. Att då också livslängden
förkortas är i hög grad sannolikt, om än statistiska siffror ej
kunna anföras.
Glädjens kroppsliga symtom äro i stort sett de motsatta
till sorgens, men därför icke nödvändigt livsförlängande. De
vidgade blodkärlen framkalla en stegring av livsfunktionerna.
En gammal välgrundad erfarenhet lär också, att glädjen
»föryngrar». Ett verkligt föryngrande torde det dock
ingalunda röra sig om, föryngrandet är här säkerligen av liknande
art som vid Steinachs och Voronoffs bekanta
»föryngrings-försök». Det handlar i verkligheten om en förbättring av
allmäntillståndet, ett snabbare utgivande och liksom
uppflammande av den ännu disponibla »livskraften». Däremot har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
