Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pärlande“ vatten Linné talar med sådan hänförelse. Linné anar — väl först af alla — fjällklimatets kurativa verkan: att det skulle vara hälsosammare att resa upp hit och dricka snövatten än att ligga uti tjockt väder vid sumpiga surbrunnar; han känner sig själf föryngrad i dess “pura och genomblåsta luft“. Liksom för Haller blir för Linné denna bortom kulturens vändkrets liggande värld civilisationens motpol, och på dess befolkning, lapparna, ser han med samma afundsjuka som, efter kulturens syndafall, mot naturens och mänsklighetens flydda barndom eller — kanske rättare och för Linné mer betecknande — med natursonens hemlängtan till det bygdelif, hvarifrån han stammade och ur hvars jord hans väsens källor runno. Man äger från hans hand rent Rousseauistiska små bekännelser: “En rik bonde“, hette det i hans dietlära, “skulle jag önska mig vara, om jag af barndomen vant mig dervid, men ännu hellre, om ej så kallt vore, att vara en förmögen fjellapp ... O I lyckelige landtbor, som ej veta af något annat bättre än hvad Gud och väderleken gör. Och med nöje sitten i ro med sufficient föda och se de stora dragas och träta om brödstycket, som de ej hafva godt af.“
Men starkast framträder detta i själfva skildringen af lapparna. Jag undrar om det från så tidigt datum finnes någon framställning af ett naturfolk, gjord så utan allt öfversitteri, med så lefvande medkänsla, fast utan skönmålning, och med så stark, kärnfrisk kolorit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
