Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hvilade öfver dess bebyggare, hvilka som ett forntida herdefolk i gammaldags enkelhet och ärbarhet lefde bland sina hjordar i bergsdalarna. Genom sin stora dikt “Die Alpen“ blef han fjällets första skald i världsdikten, och de granna retoriska stroferna målade alpvärlden som en säll och sund fristad för en af kulturens smink och förkonstling oberörd, naturligt upphöjd mänsklighet. Det var Linné främmande att gifva en känslogång ett dylikt litterärt och deklamatoriskt uttryck. Ej heller såg han sitt Lappland (eller någon natur) i drömskenet från en förgången guldålder som den abstrakte Haller. Linnés inbillning var i högsta måtto saklig och naiv. Han idealiserar hvarken bygd eller människor, och naturlifvets vedervärdigheter och skuggsidor antecknar han med läkarens och naturbarnets oräddhet för den frånstötande detaljen. Men trots detta kände den lyriske Linné lika mäktigt bergvärldens sublima skönhet, då han förbi den hvitgröna fjällsjön Virijaur och det öfver 1,000 m. höga Kaissatnjuonges’ eviga snö vandrade ner till Norska Lappmarken, som då Haller första gången kom upp bland Schweizertinnarnas i solrymden bländande gotik. Linnés anteckningar äro fullkomligt olitterära och summariska, men man känner när man läser dem den hvinande fjällvinden och den elementariskt lätta luften, vädrar den oändliga friskheten från gränslösa, otrampade snövidder och hör metallklirret från dessa halffrusna bergbäckar, om hvilkas kalla, “kosteligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
