Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplefvanden, intryck, studier och oerhörda alstring icke längre haft tid att föra dagbokens lifskonto med dess ungdomliga bokföring af allt sedt och kändt.
Först långt senare utkommo de trenne Linnéanska reseskildringar, som voro kända och beundrade af hans samtid och som grundlade den svenska resebeskrifningens konst: den Öländska och Gothländska Resan, företagen 1741, offentliggjord 1745, Wästgöta Resan, företagen 1746, offentliggjord 1747, Skånska Resan, företagen 1749 och offentliggjord 1751. Han var då redan blifven en europeisk ryktbarhet, Sveriges vidast kände man. Resorna företog han på riksdagens önskan och med dess anslag för att upprätta ett inventarium af allt "kurieust och nyttigt" i landet. Det var — som Jacob Wallenberg skrifver — Hans Majestät af örtriket, hertig öfver krokodiler och hafsfruar, samt herre till fyrfota djur, fjäderfä och insekter, som gjorde sin Eriksgata, och hans berättelser härom blefvo kära för svenska hjärtan.
Framställningssättet är fortfarande detsamma som förut — dagbokens konstlösa notisstil med intryck, rön, naturvetenskapliga beskrifningar och diagnoser, antecknade allt efter som vandringens iakttagelser och upplefvanden föranledt. Sakintresset är öfver allt det afgörande — det framhåller Linné själf i sina företal. “Skrifarten är mycket enfaldig, hvarföre jag torde blifva hårdt ansedd af många Plinii näktergalar.“ Men endast en verklig skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
